David rapporterar från Witchita - USA hösten 2005, 051102
Så har man kommit hem från dagens förbränningspass. Kan behövas för Davids mage har växt sen jag lämnade Sverige den där måndagsmorgonen för snart tre månader sedan. För er som inte vet så har jag lagt mina juridikstudier på is under hösten för att läsa en termin ekonomi vid Wichita State University. Under den sjunde terminen i min juridikutbildning får man läsa nästa vad som helst, vart som helst och om man åker till något av IHH (Internationella Handelshögskolan) 200 partneruniversitet så behöver man inte heller betala tuition fee (skolavgift).
Jag hamnade mitt i USA i staden Wichita, Kansas. En mellanstad med ungefär 300 000 invånare. Själva staden är som de flesta amerikanska städer, d.v.s. väldigt stor till ytan och utan bil kommer man inte långt här. Det nästan obefintliga kommunala trafiknätet är inte mycket att hurra över, vilket gör det oerhört svårt att ta sig någonstans om man inte äger en bil. Lösning blev helt enkelt att köpa en tillsammans med två andra utbytesstudenter. Bilar är billiga här, nästan för billiga då man får en ny mellanklassbil för runt 160 000 kr. Bensin är också som ni vet sjukt billig, runt 2.29 dollar för en gallon ( 3.78 liter ).
Vad ska man säga om studentlivet, tja det mesta kretsar kring skolans olika idrottslag. Skolan har de flesta lag utom football, den amerikanska varianten syftar jag på då. Vi utbytesstudenter gick ihop och bildade ett eget soccer team för skolans egna turnering. Soccer står inte högt i kurs här, det märker man dels på att planen är 100 ggr sämre än B-planen hemma och att domarna inte kan reglerna. I alla fall så tog vi oss till slutspel, där vi torskade finalen med 2-1, vilket var surt som fan.
Domarena är ett stycke för sig. Tröga indier som med allra största säkerhet aldrig har sett eller själva spelat en fotbollsmatch. Ni som har varit med om att få inkast mot er från kortsidan....räck upp en hand...=) Domarna, om man nu kan kalla dem för det...tycktes endast vara observanta på om någon gjorde mål eller om bollen hade gått ut över sid/kortlinjerna.
Lite frustrerande är det också att se lagkamrater bli brutalt överkörda, kapade och söndersparkade. En del jänkar har aldrig rört en boll, de tjurrusar mot en och försöker sparka på bollen, men till 98% missar de och träffar en själv. Kan meddela att det gör ganska ont när en vild jänkare försöker sparka sönder ens smalben. Jag var den enda i laget som hade spelat i organiserade sammanhang, vilket medförde att jag fick bli mittback. Tacksam uppgift, slapp att springa sönder mig som jag annars brukar göra på min kant.
Sedan har jag påbörjat en ny karriär som högerytter i ett hockeylag (club team) för skolan. Vi lirar i en lokal liga med fem lag. Grymt kul att få möjlighet att kunna spela, än så länge väntar vi på vår första vinst, torskade senast med 2-1. Det händer att det blir fighter också. Om man boxas med handskarna på får man stå över en match. Droppar man dem blir det en längre avstängning på obestämd tid. Kanske ska köra på målvakten i min sista match när vi har dödat matchen...eller vad säger du Blomman? ;)
Att leva här är faktiskt riktigt skönt. Prisnivån är lägre än i Sverige och att komma upp i en årslön runt 100 000 dollar är inte några större svårigheter. För det är ju inte för inte som USA kallas för ”the land of opportunities”. Öl och sprit är också sjukt billigt här, ett 30 pack med 33cl betalar man runt 8-9 dollar för, äkta Absolut är lite billigare än hemma till och med, runt 180-200 kr för 70 cl. Sedan hittade jag nån jäkla vodka som heter Swedka och har svenska flaggan på framsidan...runt 100 kr...funkar det också.
Maten är som den är...burgare, burgare och burgare...finns inte någon ”normal” mat i skolans cafeteria, så det är inte konstigt att man har gått upp några kilo fett. Dock har jag lyckats grymt bra med styrketräningen, 107 kg i bänken är väl inte så dåligt, va? =) Måste vara maten i och med att man får i sig hur mycket kalorier och energi här varje dag. Har i all fall lyckats hitta några schyssta kinahak som serverar kycklingfilé för 5 dollar.
Hur som helst, fördelarna överväger nackdelarna och om ni får chansen att dra iväg ett halvår till USA så ta den, det är en bra erfarenhet att se något annat än Bergkvara, även om vår lilla by är oskustens pärla =) Jag kommer väl att dyka upp på någon inomhusträning i slutet av december, fetare och slöare än någonsin...hehehe. Blir intressant att se hur mycket man har tappat under fyra månader.
Ok, BAIF:are kör hårt vad ni än gör!
Knäcker:
1. Lill killen i England som sprang in och glidtacklade, antar att det har visats ett antal gånger.
2. Zlatan, för Zlatan är Zlatan.
3. Att det fortfarande är lika varmt som en svensk sensommardag här i Wichita om dagarna.
Suger:
1. Att Sverige ligger där det ligger, hade varit skönt att köra vinterträning på gröna, jämna gräsplaner.
2. Att prisnivån på allting hemma ska vara så sjuuukt dyrt! När köpte ni senast en drink ute på krogen för 20 kr?
3. Att det dröjer ytterliggare till jag får ringa 20837.....det nummer som alla Bergkvarabor kan när som helst, var som helst och det kvittar ta mig fan hur full man är, 20837 är numret man ALDRIG glömmer! Skulle man dock mot all förmodan göra det, skall man ställa sig frågan om man verkligen är en ÄKTA Bergkvarabo!
David Axelsson
Tillbaka