Svenska landslaget och Baif, 040208
Så var det lördag igen, tiden bara försvinner när
man har kul i veckorna. I förrgår påbörjade man
en ny bok som handlar om organisationernas rättsliga ställning.
Ett kapitel belyser organisationernas roll i det svenska samhället
och man förvånas av hur många organisationer det finns
i vårt land. Nu menar jag inte att Sverige är unikt med att
ha många organisationer gentemot resten av världen. Det jag
vill påstå är att det som skiljer Sverige mot flera andra
länder, är att organisationerna här är oerhört
välorganiserade. Jag hävdar att svenskar generellt är mer
organiserade till sättet än de människor som bor i Sydeuropa.
Ni som har lite världsvana och har varit med om att åka i en
rondell mitt i en italiensk stad modell större, vet vad jag menar.
För er andra kan jag berätta att det med svenska mått
mätt är ett mindre krig. Det finns inga filer i rondellen, ingen
väjningsplikt och framförallt ingen organisation. Bilar blir
repade till höger och vänster och samtidigt blir man döv
av ljudet från alla som tutar på varandra.
Men vad har då detta med fotboll att göra? Jo, min poäng
med detta är att det avspeglar sig ute på fotbollsplanen. Om
jag inte minns fel, sa Italiens förbundskapten Trappatoni att det
svenska landslaget är ett mycket välorganiserat lag när
han kommenterade Sverige vid EM-lottningen. Trap är nog inte den
enda som anser det här. Praktexemplet på det här fick
vi i VM 2002, när firma Söderberg/Lagerbäck plockade fram
sina förbaskade pärmar mitt under en match. När jag bevittnade
detta spektakel ville jag bara gå och gömma mig. Det är
så typiskt svenskt, varför ser man aldrig den brasilianska
förbundskaptenen stå och bläddrade i pärmar för
att få svar på hur man skall spela? Jag förkastar totalt
idéen med dessa pärmar. När ett lag hamnar i ett svårt
läge tycker jag att spelarna inte ska behöva följa instruktioner
från några pärmar, utan istället plocka fram sin
kreativitet och spontanitet. Något som både landslaget och
svensk fotboll lider brist av idag. Hur många gånger har man
inte bänkat sig vid tv:n i förhoppning av att få njuta
av underhållande fotboll när Sverige har haft landskamp? Men
vid det här laget har man insett att man inte kan förvänta
sig att få någon större underhållning, mer att
man får inrikta sig på att sitta och hoppas att det andra
laget inte ska vinna med uddamålet, när det på senare
tid har varit relativt målsnålt i landskamperna.
Det sägs annars att ett vinnande lag alltid har ett välorganiserat
försvar. Men jag tycker inte att det lag som Brasilien ställde
upp med i VM senast var överdrivet välorganiserat i de bakre
regionerna. De hade två extremt offensiva ytterbackar och sedan
två fyrtorn mellan dessa. Nu är det dock inte riktigt rättvist
att göra en jämförelse mellan Sverige och Brasilien. Landslaget
har ett organiserat försvarsspel och det ska vi värna om, det
är en fördel om man inte släpper in mål. Men det
är viktigare att få bollen att passera motståndarnas
mållinje och det är här som kreativiteten och spontaniteten
kommer in i bilden. Landslaget är ett väl organiserat lag där
varje spelare vet sin plats respektive uppgifter, men det har också
en baksida, nämligen att många länder läser av Sveriges
spel relativt enkelt. De vet att svenskarna inte är speciellt tekniska
utan spelar ett ganska enkelt och rakt spel. Men varför brister det
angående tekniken, kan det vara så att mitt i allt vad det
gäller taktiskt tänkande och val av zonförsvar eller manman,
glömdes helt enkelt teknikövningarna bort?
För att göra spontana prestationer som medför att en motståndare
blir totalt grundlurad och på så sätt kan leda till att
man kan slå en öppnade passning eller välja att gå
själv, krävs att man besitter tekniska kunskaper. Ibland får
man den uppfattningen inom svenskfotboll, att tekniska spelare hålls
tillbaka av både tränare och lagkamrater. Jag anser att tränare
och lagkamrater borde uppmuntra till individuella prestationer i större
utsträckning än vad som sker idag. Tekniska spelare måste
få mer utrymme för sin talang och samtidigt få misslyckas
med en dribbling utan att få en massa skit. Men de måste också
lära sig att välja sina tillfällen för sina konster.
Annars ser det väldigt ljust ut för framtiden. Många unga
talanger med utländskt ursprung med helt andra värderingar och
synsätt på hur fotboll skall spelas, kommer att bli eller är
redan aktuella för landslaget. Zlatan är vår största
stjärna tillsammans med Ljungberg och jag tycker att sedan Zlatan
kom med i landslaget har anfallsspelet fått en mer internationell
“touch”. Killen har alla de egenskaper som jag uppskattar
inom fotboll. Han är oberäknelig, spontan, kreativ och sedan
har han ett helt annat självförtroende än vad vi i Sverige
är vana vid. Balkanmentalitet färgar av sig i hans spel och
det är något som svenska spelare kan ta lärdom av. Att
våga ta för sig mer, både på och utanför planen.
Hur många gånger ha man inte fått höra: “Kom
igen nu gubbar, nu måste vi få igång snacket“?
Men varför pratas det inte mer på planen? Kan det vara så
enkelt att vi svenskar av naturen är blyga och mer försynta
än andra eller föreligger än djupare anledning till detta
fenomen? Detta tåls att funderar på.
Nu över till lite funderingar angående den kommande säsongen.
Segern i Torsås satt väldigt skönt, och med tanke på
hur första 10 minuterna i finalen såg ut, vågade väl
ingen BAIF:are hoppas på seger. Jag tyckte att ni spelare såg
tyngda ut av stundens allvar, men som man säger, matchen är
över när domaren blåser av. Ett stort avbräck var
Johans skada, tycker han spelade utmärkt så länge han
var med. Blomman som jag tror starkt på denna säsong. Han och
Kimson gjorde ett kanonjobb från sina innermittspositioner förra
säsongen, i alla fall de få matcher jag såg. Johans spelsinne
är imponerande och på senare dagar har han också blivit
mer aggressiv på planen, sånt gillar vi! Något jag tycker
han skulle kunna förbättra är att försöka bli
lite mer pratig på planen, men som vi alla vet är Johan en
ganska tystlåten kille och låter hellre hans spel tala än
hans tunga.
Om man ser till truppen så anser jag att majoriteten av spelarna
är lagda åt det offensiva hållet. Jag tycker det skulle
vara intressant med ett 4-3-3 system. Har funderat lite på detta
och om jag fick forma laget skulle det se ut så här.
Martin
som målvakt så klart! Killen gjorde flera avgörande räddningar
förra säsongen. Mittbackar, Peter och Rickard, att göra
om Rickard till mittback anser jag var genialiskt, han besitter de egenskaper
en mittback ska ha, bra på huvudet, orädd, tuff och lite småful.
Kommentarer om Peter är överflödiga, då vi alla vet
vad han går för. Vänsterytterback anser jag någon
med en naturlig vänsterfot ska vara, Kent och Lillis för slåss
om den platsen, dagsformen får bli avgörande. Högerytterback
skulle jag vilja se någon som påminner om Håkan Emilsson,
bollskicklig och någon som inte är rädd för att gå
på offensiven. Robert Karlsson är den spelaren jag tycker är
mest gjuten för den platsen. Båda ytterbackarna kommer att
få täcka upp för yttermittfältarna när dessa
ibland drar sig inåt planen.
Tremannamittfältet
är lite svårare, i mitten positionen vill jag ha en som kan
hålla ihop laget och samtidigt vara bra på att fördela
bollar. Tycker Kim och Blomman lämpar sig bäst här, Mattis
skulle också i och för sig kunna spela på denna plats,
men för många hårda sammandrabbningar på mittplanen
kan mynna ut i många gula kort. Därför tycker jag det
skulle vara intressant att utnyttja Mattis fina vänsterfot på
vänsterkanten. I och med att det är ett tremannamittfält
så behöver inte Mattis få en traditionell kantposition,
utan han kommer att naturligt ta sig in mot mitten och ge Kim understöd.
Beslutar mig till sista för att låta Kimson bli central mittfältare.
Masse och Nicklas får göra upp om andra kanten.
I anfallet vill jag se en tridente, anfallstrio, med Jimpa och Berglund
längst fram och Blomman, som trequartista, strax bakom. Kan vara
slöseri med att ha Blomman som trequartista, men han påminner
lite om Totti. Med en position bakom Jimpa och Berglund har han fler alternativ,
än när han spelar innermitt. Han kan både gå på
skott, komma till snabbare avslut eller servera Jimpa och Berglund eleganta
genomstickare. Jimpa påminner lite om Henry i sin spelstil, både
snabb, bra på att slå frisparkar och framförallt en grymt
vass avslutare. Berglund med sin kraftfulla spelstil kompletterar Jimpa
på ett bra sätt och skapar ytor då han håller motståndarnas
försvarare sysselsatta.
Så var det med det hela. Hoppas att träningen flyter fint för
er alla. Själv kör man 6-7 pass per vecka nu, Beach 2004 är
ju inte så långt borta =) Måste passa på att kommentera
Magnus Hedman, vad håller killen på med? Vilken jäkla
looser han är!!!
David Axelsson
Tillbaka