Årgång -81, 040301
Det
har nu hunnit gå 17 år sedan man började med fotbollen.
17 år alltså, så man har ju många starka minnen
från det att man började tills idag. Vi var ett helt gäng
som började under Tjoffes och Anne-Christines tid som ungdomstränare
och nästan alla av oss födda -81 håller fortfarande mer
eller mindre på med fotboll. Det var: Jimmy Johansson, Johan Kriivel,
John Jonsson, Erik Möller, Kim Liljegren, Håkan Sunnerhage,
Carlos Toro (kom under mellanstadiet) och jag själv. Kommer inte
ihåg om vi vann serien någon gång, men när vi gick
i femman spelade vi i alla fall hem Jul Kul Cup i Emmaboda. På måndagen
efter kunde man läsa på sportsidorna i Östran eller om
det nu var Barran att det var klass på klass fem från Bergkvara.
Det enda jag kommer ihåg ifrån den turneringen var att jag
gjorde ett självmål i finalen, men senare revanscherade mig
genom ett mäktigt skott på halvvolley från halva planen
i mål. Har för mig att det var Kim Liljegren som avgjorde finalen,
John Jonsson gjorde också ett mål och vi slog till sist Lessebo
med 3-2. Ett annat minne är ifrån en match mot SAIK när
man var en sju-åtta år. På den tiden var man en långsam
ytterback som inte visste var målet stod för fem öre.
I alla fall var det någon som skrek att jag skulle upp och spela
i kedjan. Vad menas med det tänkte jag och började gå
runt på planen med blicken fäst mot marken i hopp att finna
en kedja liggandes någonstans. Det här är nog min kära
faders “best of episode” av alla mina tokigheter på
planen. Annars så var ju den klart lysande stjärnan i vårt
lag Jimmy Johansson, fast då var han mer en playmaker än en
ren anfallare och redan då var han känd för sitt heta
temperament. En händelse som man kommer ihåg var under en av
många matcher Jimmy blev utvisade för att ha skällt och
svurit åt domaren, oftast var det Gusten Johanssons pappa Magnus
som fick äran att dra upp det röda kortet. I alla fall skrek
han något mindre lämpligt åt Ulla-Britt när hon
hade synpunkter på utspelet mot domaren. Sedan gick han och duschade
i den lilla baracken trodde vi, men han klättrade ut ur fönstret
och stack hem =)
Under
flera säsonger spelade vi ihop med -80 killarna. För lite skön
“name dropping” Daniel “Pinnen” Johansson, Andreas
“Koko” Johansson, Rune Graae, Emil “Master E”
Sunnerhage, Andreas Scheffel, Andreas Rosell, Christoffer “Stoffe”
Johansson, Tobias Hedberg, Johan Larsson och José San Pedro. Den
skönaste snubben var helt klart Andreas “Koko” Johansson
(R.I.P). En riktig Klas Ingesson typ, noll bollkänsla men med ett
jäkla tillslag och långa älgakliv. Det komiska var att
han bara kunde skjuta tåfisar. Hans “no mercy” inställning
när bollen kom rullande emot honom var grym och när han kom
framrusande mot mål var det inte ovanligt att bollen gick till inkast
efter att han hade skjutit.
Nu hinner jag inte skriva mer för denna gång, har mycket att
planera för kommande vecka.
Knäcker:
1. CL
2. Pablo tillbaka i spel
3. Snart börjar Allsvenskan
Suger:
1. Grusplaner (sabbar ljumskar)
2. M. Dorsin (snart tillbaka i DIF)
3. Sveriges klimat
David Axelsson
Tillbaka