David tittar på fotboll, 040512
Då sitter man på tåget hem till Jönkan igen från
Malmö. Alltid lika najs att besöka Skåne. Denna gång
passade jag på att kolla in allsvensk fotboll när Gnaget gästade
MFF på Stadion. MFF spelade senaste matchen mot TFF och då
fick de bara en poäng med sig. Därför var laget nu piskat
att ta en trepoängare för att tillfredställa den krävande
hemmapubliken, speciellt med tanke på att laget i vissa kretsar
går under smeknamnet “Real Malmö”. AIK däremot
har fått en minst sagt tuff start på säsongen. För
det första har laget inte tagit många poäng och för
det andra har tränaren Richard “Mr sell out himself”
Money avgått av olika anledningar. Båda lagen har också
höga förväntningar att leva upp till. Malmö på
grund av att de har köpt ett antal högklassiga spelare och AIK
som sägs vara Sveriges största klubb har alltid press på
sig från supportrar (ryktet säger att en del av dessa supportrar
tar till alla slags metoder, t.ex. “kvartsamtal...”). Guld
är det ända som accepteras av respektive fans detta år.
Angående supportrar skulle man kunna ägna sig åt en hel
krönika, men det ska jag inte göra idag. Vad man mer kan säga
när man ändå är inne på ämnet supportrar,
är att AIK har Sveriges eller till och med norra Europas mest ökända
supportrar. Den så kallade Firman har till och med fått utrymme
i engelska tidningar. Nog pratade om detta och tillbaka till matchen.
Över 21000 förväntansfulla människor hade tagit sig
till Stadion denna underbara torsdagskväll för att få
bevittna en dötrist 0-0 match… Inledningen av matchen präglades
av ett ganska lågt tempo och båda lagen verkade nervösa,
det visade sig genom en mängd slarviga pass och enkla individuella
misstag. Detta var första gången jag såg Patrik Andersson
“live” och jag hade stora förväntningar på
att se om han var den “store” ledaren som media har framställt
honom som. Jag blev oerhört imponerad av honom. Han spelar med stor
pondus och tvekar inte en sekund för att gå fram och skälla
eller tala om för sina lagkamrater hur de ska agera på planen.
Tycker det är synd att han har tackat nej till landslaget, för
en kille som Patrik tillför alltid något i landslaget.
MFF:s backlinje såg väldigt säker och stabil ut i sitt
defensiva spel. Offensivt imponerade den däremot inte. Då Höiland
var avstängde finns inte många andra offensiva alternativ i
backlinjen. Vänsterbacken Joseph Elanga fick dra ett tungt lass mot
AIK. Han är en riktigt rolig spelare att titta på, då
han hellre spelar sig ur svåra situationer än att rensa iväg
bollen. Ibland gör han dock väldigt enkla och slarviga pass,
vilket är mindre bra, men det kompenserar han med sitt lysande anfallsspel.
Första 30-35 minuterna hade MFF stort bollinnehav, men kunde ändå
inte riktigt få till några farliga avslut. Lollo Chanko slet
föredömligt på innermitten, men han vägde allt för
lätt mot Nordin och Åslund. Annars var Tobias Grahn första
halvleks piggaste spelare. Han såg väldigt spelsugen ut och
löpte över stora ytor samtidigt som han satte AIK:s försvar
sysselsatt. Hela tiden försökte han vara spelbar och vågade
hela tiden utmana sin gubbe, dock utan att riktigt få till det.
I AIK slet Nordin och Åslund som djur och gjorde det så viktiga
skitjobbet på mitten med att ta ut MFF:s mittfält. De båda
gnagarna vann matchen i matchen om mittfältet och var starkt bidragande
till att AIK fick med sig en pinne hem till Råttsunda. En jag blev
grymt besviken på var Alfonso i MFF, trodde att han skulle vara
mer alert och framför allt vilja ha boll mer. Killen var totalt osynlig
och kom inte alls in i matchen. Om man ser till AIK:s tremanna anfall,
märker man hur mycket laget saknar Adde och därför ser
det för tillfället lite tunt ut. Rubarth på sin vänsterposition
i anfallet är helt klart väldigt teknisk och “speedig”,
men de två andra som är nya för säsongen från
Caféet väger alldeles för lätt och håller
enligt mig inte allsvensk klass. De sista 15 minuterna i första halvlek
var rena sömnpillret. Malmö körde fast i uppspelen som
ofta bestod av långbollar från backlinjen och då speciellt
från Olof Persson. I pausen gick Patrik Andersson ut på grund
av skada och då valde Prahl att flytta ned Hasse Mattisson på
högerbacken och dra ned Alfonso på mitten samt att byta in
Igor i anfallet. Igor såg ganska pigg ut när han kom in, men
han ligger hela tiden på gränsen till offside och blir därmed
ofta avblåst. AIK dominerad fullständigt mittfältet under
andra halvlek, inte så konstigt heller när firma Nordin/Åslund
sög in alla felpass från MFF. Man blev nästan mörkrädd
när man såg hur dåligt MFF spelade, detta lag med så
många duktiga spelare lyckades inte med någonting. En spelare
som verkar vara Malmös hackkyckling är Hasse Mattisson. Nästan
alla i klacken snackade skit om honom och jag kan hålla med dem
också. Han var inte speciellt bra och slog bort alldeles får
många enkla passningar. Hela andra halvlek var riktigt usel och
det hade inte varit fel att få tillbaka inträdet. Men man gick
som -87:a....hehehehe, fan att man ser ut som en 17:åring, ja jävlar
dra på trissorna...=) Gubben trodde att man var 17 bast så
då var det bara att slänga fram 50 spänn, snål som
man är. Eller fan, snål är jag väl inte...?? Bättre
att bränna stålarna på krogen! När domaren blåste
av matchen var hemmapubliken inte glad. MFF gick fram för att tacka
för stödet med möttes av burop och visslingar.
Matchen kommer inte att gå till historien som en av de mest välspelade,
men det var ändå trevligt att vara på plats. Asper var
nog matchens lirare, han räddade MFF från att gå på
en oväntad förlust.
Det var väl det hela för denna gången. Ostkustens krigare
måste komma igen till nästa match om de nu vill gå upp
till fyran. Lycka till nu gubbar! Till alla BAIF Ultras vill jag bara
säga att ni kanske kan börja fundera på lite TIFOSI =)
Rockar:
1. Jimpa/Dedé
2. Blomman på G snart igen!!!
3. N.E.R.D till Roskilde
Suger:
1. Tre Kronor
2. Oliver Kahn
3. Wahlstedt, in med Östlund!!!
David Axelsson
Tillbaka