Årsfesten 2004 av Johan Blomqvist, 041120
En årsfest är inte fy skam.
Den digitala termometern krävde ett minustecken för att
visa temperaturen denna kyliga novemberkväll. Klockan hade just passerat
19 då man nykter stapplade in i skolans bespisningslokal och kunde
konstatera att det mesta var sig likt. Ont om lediga krokar att hänga
jackan på, en städad Tommy W i kassan för att ta emot
inträdesavgiften, Ulla och Lasse med sin egen lagade mat framdukad
på bordet, ett sånghäfte med WordArt-designat omslag
utlagt på var och ens plats, hedersmedlemmarna Helge P och Gustav
S sittandes på sina reserverade stolar. Ja, man kände sig hemma
helt enkelt.
Då de 100 festdeltagarna var samlade tog herr ordförande Kent
J tag i micken och höll ett inledningstal, bortgångna personer
hedrades och jubilarer gratulerades. Under tiden hördes berusade
personers stämma ropa humoristiska kommentarer som fick stämningen
att livas upp. Även en hejaklack kunde höras skandera ”Alla-vi-som-älskar-Kvara-klappar-nu…”.
Samtidigt uppstod ett häpnadsväckande ansiktsuttryck på
ett par orutinerade personer då de tyckte sig höra ”Alla-vi-som-älskar-karlar-klappar-nu…”.
Kvara – inte karlar!!!
Denna text baseras till största del på mitt minne, och eftersom
minnet inte var på topp denna afton får ni ha med i beräkningarna
att vissa höjdpunkter eventuellt lämnas utanför, samt att
sakfel förekommer. Hur som helst, nästa punkt på programmet
– vill jag minnas – var mat. Det bjöds på smörgåsbord
á la Ulla & Lasse, lika gott som vanligt. Under måltiden
tog också Oskars Orkester kvällens första toner. Sånghäftet
öppnades, och så gjorde även de matfyllda munnarna. Alla
var inte lika förtjusta i denna kombination då de menade att
maten ska tysta mun…
Att kända svenska artister imiteras har under de senaste åren
blivit lite av en tradition under Baifs årsfester. Folk förväntar
sig numera att under några minuter bli underhållna av celebriteter
så som ”Tomas di Leva” och ”Magnus Uggla”.
Bakom dessa uppträdanden har Johan C, Kent och Lillis legat genom
att klä ut sig på ett övertygande sätt och mima till
högt uppskruvad musik. Årets upplaga av årsfesten lämnade
inget i övrigt att önska vad gäller detta. Visserligen
saknades Lillis, som på grund av tidsbrist tvingats tacka nej, men
Kent och Johan levererade i gammal god anda då de iklädda damkläder
och sminkade ansikten kom inhoppande i salen. Samtidigt hördes ”Mitt
namn är Lena Philipsson” ur högtalarna, denna radioplåga
som inte lämnat någon oberörd i höst. Härefter
var stämningen på topp för att stanna.
Den efterföljande prisutdelningen handlade främst om Thomas
E. Björn Anderssons minnesfond tilldelas varje år en ung lovande
spelare i föreningen och är enligt mig den mest prestigefyllda
utmärkelsen under årsfesten. Detta år delade jämnåringarna
Thomas och Viktor G på ”titeln”, ett välförtjänt
val. Thomas tog även emot pris för flest spelade matcher i Baif
2004, samt B-lagets skytteligatitel. Bland övriga priser kan nämnas
träningsflitspriset vilket hamnade hos Andreas I och Andreas J som
vardera tränat 69 gånger av 70 i år!
Jag nämnde tidigt i texten att flera högljudda humoristiska
kommentarer fälldes från den förfriskade publiken. En
av de flitigaste ”kommentarsfällarna” var en man vid
namn Conny O (ja ni vet säkert vem detta är). Någon gång
under kvällen fick han mig att hamna i blickfånget då
han ropade ut följande i samband med att Kent berömde hemsidans
innehåll: ”Jag ser hellre att du slår in frisparkar
än skriver för hemsidan”. Tack för den Conny, här
får du lite text att läsa…
Kvällens mest känslofyllda stund kom då två tack-
och avskedstal hölls. Först var det en tårögd Peter
L, sedan en avslappnad Ulf N, som förklarade sina beslut att lämna
Bergkvara AIF – ”klubben där alla trivs”. Kanske
återvänder de i framtiden då de konstaterat att det trots
allt var bäst i Baif. Vi håller tummarna.
”Nu kan ni skjuta borden till väggarna så vi får
rum att dansa”. Denna fras hördes framåt halv elvatiden
och gjorde att man åter kände att man var på Baifs årsfest.
Alltså, nu var det dans som gällde resten av kvällen,
som vanligt.
Men dessförinnan hade också lottdragningen, tipsrättningen
och Helge P:s auktion hunnit äga rum. Helge är en av de godaste
personer klubben har och någonsin har haft. Denna kväll hade
han med sig ett gäng tavlor som han auktionerade ut för att
sedan skänka de intjänade pengarna till klubbens kassa. Helge
berättade även, för ett par personer, varför han inte
närvarit vid höstens träningar: ”Jag har sett Farmen.
Min grabb vann, Christian!” Det var ju kul att höra Helge,
jag höll nämligen också på Chrille…
Klockan visade 00.55 då jag tog min jacka från kroken. Den
digitala termometern krävde fortfarande ett minustecken för
att visa temperaturen denna kyliga novembernatt. Diskret smög jag
sedan hemåt, exklusive det diplom jag tidigare under kvällen
mottagit och som nu låg och gömde sig på ett kylskåp.
Så det enda jag egentligen fick med mig hem var en mycket lyckad
årsfest. Och det är inte fy skam. Tack!
J.Blomqvist
Tillbaka | Se bildgalleriet från årsfesten 2004