Min praktik hos Hammarby IF av Mattis Andersson, 061017
Hela historien om min praktik hos ”Bajen” började den 17 april i år. Jag, min mamma, Simon och Gustav var i Malmö för att se Malmö bli utspelade av Hammarby. Med oss hade vi min syster som dock inte var där för fotbollens skull. Vi gick ut på stan för att min syster skulle träffa en väninna på ett hotell. På vägen dit såg vi en person som var lik en Bajen-spelare, men vi trodde absolut inte att det var han. När vi kom till hotellet såg vi en Hammarby-bil utanför. Och vi fantiserade om att vi hade kommit till hotellet som Hammarby var på.
När vi kom in så kom det fler och fler Hammarby-spelare i omgångar och vi var snabba med autografer. Efter en dryg minut kom Anders Linderoth ner och min mamma började prata med honom och vi gick och satte oss vid ett bord. Det var då jag fick reda på att jag var välkommen på praktik hos Hammarby. Så det blev lite mer än en timmes prat om Hammarby med Anders.
129 dagar senare…
Dagen är den 24 september. Jag och min mamma har precis kommit till Stockholm, varit på Årsta IP och kollat på HtFF. Dagen efter, min första prao-dag fick jag mest se hur det går till inom föreningen. Jag fick lära känna alla okända människor som håller till där. Jag var med på träningarna precis likadant som en vanlig tränare eller spelare. Jag kom dit på morgonen (alla kom vid olika tider) och åt frukost. Och en dryg timme efter gick jag, Thom Åhlund (ass. tränare), Lasse Eriksson (målvaktstränare) och Anders Linderoth (huvudtränare) in och pratade lite om matcher som spelats, spelares framtid och om eventuella värvningar. Dagens träning lades också upp.
Dessa möten tog allt från 20 minuter till en timme. Efter det gick vi upp och bytte om. Man tog en kundkorg, gick in till Börje (materialförvaltaren) och tog sina nytvättade, fina kläder. Jag själv blev erbjuden Björn Runströms träningskläder vilket jag absolut inte tackade nej till. Bara lite stora kläder kanske.
Spelarna gick upp till omklädningsrummet vid helt olika tider. Beroende på om man skulle träna med boll, var skadad, eller bara skulle styrketräna. Klockan 10:20, samlades alla i styrketräningsrummet. Och där gick Anders igenom vad som skulle ske under träningen. Till skillnad från småklubbar så var alla redan varma i musklerna då efter uppvärmning på träningscyklar. Alla träningar började med kvadraten, en stor kvadrat med två som alltid jagade. Ovänner om vem som skulle gå in i kvadraten blev de aldrig, så fort det var tvekan avgjorde ”Sten, sax, påse”. (Jag förlorade aldrig ”Sten, sax, påse” när jag var med.) Kvadraten varade alltid i 10 minuter, och var bara en social grej. Efter det började allvaret. Då var det helt olika övningar, och mycket mer fokus på träningen. Det var riktigt bra tempo mellan och under övningarna.
Mina uppgifter
Jag var ju som sagt med och lade upp träningen. Jag tog fram vissa grejor. Förberedde inför nästkommande övningar, hjälpte till med målvakterna och gick runt och njöt och hade kul. När det var träning på Söderstadion, som det alltid är två dagar innan hemmamatch, så passade jag på att gå och kolla runt lite. Jag testade planen och undersökte ALLT. Under matcherna fick jag och mamma biljetter på väldigt bra platser. Matchen mot Malmö fick vi VIP-plats. Tyvärr så fick jag inte vara med på bänken p.g.a. säkerhetsskäl.
Det jag blev mest imponerad av var skillnaden på planen och utanför. De blev helt andra människor när kvadraten var slut. Och även efter träningen, hur trevliga alla var då och de kunde alltid fixa uppgifter till mig. Och hur allt var upplagt, allt var verkligen perfekt. Sista dagen fick jag ett par nya fotbollsskor och nya tröjor plus en massa andra olika saker som mössa och gratis mat från sponsorn AXA. Och en massa cd-skivor som också var skänkta. Och min plansch som alla hade skrivit autografer på.
Höjdpunkterna
Höjdpunkterna med min prao var när Kennedy Bakircioglu kom och hälsade på. Han var i Stockholm för att spela med landslaget. Kennedy har spelat i Hammarby som nu spelar han som proffs i FC Twente. Men lovade att han en dag skulle komma tillbaka till Hammarby. Han längtade hem. Andra höjdpunkter var matcherna, träningen på Söderstadion, när jag fick skriva autografer. Det var några killar i 12-årsåldern som ville ha det. Dom trodde nog att det var en stor post att vara prao. Och så klart att få lära känna alla spelare. Vissa mer, andra mindre. Dem jag pratade mest med var Jeffrey Aubynn, David Johansson , Petur Marteinsson, Sebastian Eguren, Erkan Zengin och många fler. Och så klart tränarna. Det finns ingen klubb som har så humoristiska tränare som Hammarby. 
Lasse Eriksson skulle nog kunna satsa på en karriär som stå-upp-komiker. Dom sista dagarna i Stockholm var även mina kompisar Simon och Gustav där. De fick se en träning och så klart snacka lite med spelarna.
Nu efter min prao så har jag lovat att jag ska försöka ordna en träningsmatch mellan Hammarby och Baif. Genom att prata med Hammarbys sportchef Thomas Andersson. En vimpel har jag lämnat till Hammarby och de flesta har fått veta mycket om Bergkvara AIF. Inte bara att det finns ett bussbolag härifrån. Jag har även ordnat så att en länk till www.baif.nu finns på Hammarbys hemsida.
Den sista dagen var jag på kansliet. Där jag fick se väldigt mycket om hur det går till. Jag träffade även webbmastern för deras hemsida, www.hammarbyfotboll.se, och pratade mycket fotboll med honom. Där fick jag vara med och göra en artikel om bl.a. Thom Åhlund. Och sist men absolut inte minst har jag blivit förfrågad om att komma tillbaka nästa år och hjälpa till. Då kanske jag t.o.m. kommer får vara med under en match.
Lite rolig info om Hammarby
• Endast sex av 27 spelare har svenska för och efternamn.
• Alla hämtar sina kläder i en kundkorg.
• Spelarna får nya fotbollsskor och benskydd när de vill. De flesta har tio par skor, men får inte behålla matchkläder och träningskläder.
• Tempot, passningarna och spelet skiljde så klart jättemycket jämfört med småklubbar. Men kraften på skotten var inte lika stor skillnad. Det är inte många i Allsvenskan som skjuter hårdare än exempelvis Peter Larsson.
• Hammarby har en hund som maskot. Som är med på alla träningar t.o.m. på Söderstadion. Det är Börjes huns Nikita. Hon följer Börje vart han än går på Årsta och håller olämpliga människor borta.
• Det är alltid cirka 50 personer som kollar på Hammarbys träningar.
• Nästan alla spelar golf, och en del spelar Poker. Mästaren på poker är helt klart Mikkel Jensen.
• Alla spelarna kände igen Bergkvara tack vare Bergkvarabuss.
Roliga smeknamn
• Paulinho: Polly
• Thom Åhlund: Thompa
• Jeffrey Aubynn: Jeff, Jeffa
• Benny Lekström: Bennpa, Bempa
• Eric Fischbein: Fisken
• Louay Chanko: Lolo
• Suleyman Sleyman: Sulan
• Gunnar Thor Gunnarson: Gunni
• Sebastian Eguren: Sebba
• Sebastian Castro-Tello: Castro
• Nkoshinati Nhleko: Toni
• Sebastian Sennatore: Senna
• Petter Furuseth-Olsen: Furu och pyjamas-pojken som jag brukar säga.
Mattis Andersson
Tillbaka