J.Blomqvist sammanfattar 2004 av Johan Blomqvist, 041005
Del 1 - Försäsong
Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav…
För
att på ett kort sätt sammanfatta säsong 2004 kan man använda
denna text från Ted Gärdestads berömda sång. Säsongen
som egentligen började redan året innan. Närmare bestämt
den 28:e december 2003, då den ständigt återkommande
inomhusturneringen i Torsås gick av stapeln. En dag som jag förknippar
med höga berg och djupa hav, seger och skada. Höga berg och
djupa hav får mig även att tänka på Norra Tångs
BK, 8-0 och 1-2.
Sol, vind och vatten då? Solen påminner mig om den härliga
sensommarkväll då vi på Hagaborg besegrade Gullabo SK
med utklassningssiffrorna 5-1. Vinden påminner mig om dels träningsmatchen
mot Läckeby som mer eller mindre blåstes sönder och dels
bortamatchen mot Hossmo. Till sist vattnet, det får känneteckna
Vattenfestivalen i juli och träningen den 25 augusti då regnet
vräkte ner över oss och tog kol på såväl mina
som broderns skor.
Ont, det gör ont men det går…
Kommunmästerskap i Torsås Sporthall. Klockan är 15.30.
Vi har inlett turneringen med två raka segrar. I detta skede har
vi hunnit tio minuter in i tredje matchen som spelas mot Gullabo SK. Vi
är i ledning med 1-0, och därmed på väg att ta tredje
raka segern. Då smäller det.
Jag har en klar minnesbild av en utrusande målvakt, men därefter
är allting svart. Fram tills dess att jag ligger på golvet
och vrider mig i smärtor. Enligt ryktet landade målvakten på
min fot och orsakade det fotledsbrott som nu uppstått. Som salt
i såret informerades jag några minuter därefter om att
Gullabo vänt och vunnit matchen.
I ambulans bar det sedan av till Kalmar för ett ofrivilligt besök
på akuten. Under den långa väntan på svar från
röntgenplåtarna hann jag med att studera en otroligt svullen
högerfot, samt informeras om att Baif vunnit mästerskapet!!!
Efter
att först Gullaboås ”sopats av mattan” i fjärde
matchen, väntade Torsås GoIF i en sista och helt avgörande
match. Allt utom förlust skulle innebära turneringsseger, men
det såg mörkt ut i slutminuterna då motståndarna
var i en betryggande 2-0 ledning. En slutforcering modell: större
från Baif såg till att matchen slutade 2-2. Mattias Andersson
stor segerorganisatör.
Beskedet om operation som jag sedan fick gjorde ont, men det går…
Då går min gräns för vad jag pallar me då
lägger jag en pizza och går ut…
Knappt två veckor senare satt man på Viktoriahallens hårda
betongläktare, med ett rödvit-randigt gips lindat kring foten,
och bevittnade när ett belåtet och samtidigt oinspirerat Bergkvara
AIF spelade Nybro Open. Facit blev en poäng på tre matcher,
som vanligt med andra ord. Nu får det vara nog med Nybro Open!
Tunga, tuffa tider, när man står brevé, som
en drömmare…
I början av februari var det kallt, mycket kallt. Så kallt
att Malmens plan frusit sig obrukbar. Därför förbyttes
Malmens stenmjöl mot Fredrikskans konstgräs för en vecka.
Jag lovar er, det var absolut inte en avundssjuk J.Blomqvist som stod
med ett par kryckor vid sidlinjen och studerade när ni tränade
på det mjuka och gröna ”gräset”. Absolut inte!
;)
Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Det var väl
roligt, hurra…
Veckan efter var det dags för det årliga upptaktsmötet
på Hagaborg. Vad som sades på själva mötet har mitt
minne tappat, men jag minns väl vad som hände efteråt.
Malmens plan var åter användarvänlig, och därför
skulle träning där ske. Tillsammans med, den vid detta tillfälle
förkylde, Kristoffer Berglund åkte jag i den nyinköpta
Baif-bilen till Malmen för att se hur grabbarna skötte sig på
träningen. Men det gick inte se, ty ett rejält snöoväder
hade dragit in över Torsås by. Så i den skymda sikten
på sliriga körbanor for vi åter hemåt. Men träningen
hade tydligen gått bra…
Walk like an egyptian…
Årets första träningsmatch spelades i Nybro, eller rättare
sagt i Pukeberg mot Pukeberg. I en bil vid sidan av planen satt Helge
och Patrick ”Jokab” med anteckningsblocket. Utanför stod
jag och frös, mina vantar hjälpte inte mot kylan, så jag
plockade upp ett par tjockare varianter från marken. Dom använde
jag tills det att ”Ingabo” upptäckte att hans vantar
satt på fel persons hand…
Bredvid
mig stod en kille utan mössa som jag kände igen från upptaktsmötet,
hans namn var Mauro. Mauro Dahab, från Egypten. Han var Baifs senaste
tillskott. Mauro fick se en match där Baif tappade sin 2-0 ledning
till nederlag 2-3.
Like a rolling stone…
Helgen efter var det ny bortamatch, denna gång i min mors hemtrakter,
i Johansfors. På en plan med stora stenar tog Baif en säker
2-0 seger. Kim dominerade stort, medan Uffe undrade varför inte denne
spelar högre upp i seriesystemet. Kim är Baif trogen.
Livet e en fest. Håll me om det folk och fä...
Vi flyttar ytterligare en helg framåt i tiden och hamnar då
i Loverslund dit både Pierre Ericsson och Patrik Karlsson inför
säsongen gått. I träningsmatchen mot Lovers deltog inte
”Pirre”, men det gjorde målvakt ”Putte”.
Och som han gjorde det! Han såg, med en stormatch, till att hans
moderklubb Baif fick lämna planen mållösa. Förlust
med 0-2, tacka ”Putte” för det.
Men
förlusten glömdes snabbt, det var ju fest hos ”Ingabo”
på kvällen. Som uppvärmning bowlade vi i vår målvakts
faders bowlinghall. Indelade i smålag gjorde vi sedan upp om vem
som bäst på bowling var. Föga oväntat segrade bowlingesset
Martin J:s lag. Pris fick även Ann-Margret för sina välgörande
insatser vid sidan av plan. Väl framme hos ”Ingabo” drack
vi rusdrycker och blev smått onyktra. God natt!
Fångad av en stormvind…
Lördagen den 20 mars blåste det på Hagaborg. Så
pass mycket att vinden, snarare än spelarna, avgjorde träningsmatchen
mot Läckeby. Under första halvlek blåste vinden oss i
ansiktet och vi låg under med 0-4. När den i andra halvlek
blåste oss i ryggen kom vi sånär ikapp, men en knapp
3-5 förlust fick vi ändå inkassera.
Börja om från början, börja om på nytt…
Under april månad fick jag klartecken från sjukgymnast ”Micke”
Larsson att åter börja jogga. Under träningarna sprang
jag runt Hagaborgs båda planer. Enformigt, men samtidigt en skön
känsla. En ännu skönare känsla var att delta i bollövningar.
Detta skedde för första gången den 17/4. Nu var man på
gång, men en lång väg återstod fortfarande.
Hello Afrika - Tell me how you're doin'…
På
hemsidan har man under vintern kunnat följa Jimmys fem månader
långa äventyr i Afrika. Den 10 april var det dags för
träningsmatch nummer sex, motståndare: Fjärdsjömåla
AIF. Dagen före hade en brunbränd ”Jimpa” anlänt
till Sverige. På parkeringen i en bil satt han frusen, med en afrikansk
frisyr på skallen, och såg första delen av matchen. Efter
en stund tittade solen fram, och så gjorde också ”Jimpa”.
Hej sa han till alla och såg sedan, från sidlinjen, Baif vinna
matchen med 3-0.
Del 2 - April - juli
I’ts been a bad day. Please don’t take a picture…
Efter att dagarna innan ha vunnit genrepet mot Ramdala, låg det
positiva vibrationer i luften då det var dags för seriepremiär.
Borgholm hemma, måndagen den 19:e april. 105 minuter senare var
stämningen dämpad. Ett försvarsstarkt Borgholm visade sig
bli ett övermäktigt motstånd för oss denna afton,
0-2.
Where have all the flowers gone…
Förkyld genomförde Mats premiärmatchen. Efteråt svullnade
halsen, och ett läkarbesök gjordes. Diagnosen löd; körtelfeber
(eng. Kissing disease). All fysisk aktivitet förbjuden under en lång
tid framöver. Vart har alla Blomqvistarna gått?
Årets andra seriematch genomfördes alltså utan någon
Blomqvist i laget, måste varit länge sedan detta hände
senast. Skådeplats var jämte en hästhage i Gullaboskogarna,
Björkängen i Gullaboås. Derbyt slutade 2-2, efter att
Baif gjort två mål under matchens sista fyra minuter. Mattias
Andersson poängräddare.
Vi vill ha mål, mål, mål. Mera mål…
1:a
maj. Demonstrationernas dag. Nytt derby. NTBK. 8-0. Ja, vad ska man säga?
Utklassning, klasskillnad. Undra om NTBK gick med demonstrationståget
efter matchen?
Dagen efter spelade B-laget sin seriepremiär. För motståndet
svarade ”Duvan” & co i Halltorps IK. Patrick och Leos
grabbar fixade en ny storseger åt Baif, 4-0. ”Duvan”
var ur balans och använde sitt smutsiga ordförråd för
att kommunicera med sina motståndare. Vi ignorerade honom.
In the cold winds of nowhere…
Något
verkade ha drabbat A-laget efter utklassningen av grannklubben. Två
förluster följde, och den 22/5 höll det på att hända
igen. Denna gång på arenan som ger oss kalla kårar;
Rinkabyvallen i Hossmo/Rinkabyholm. En kall och otäck nordanvind
hade svept in över ”Spökarenan” och gjorde majdagen
höstlik. På planen utspelades en jämn och tuff kamp som
svängde fram och tillbaka. Slutresultatet 3-3 är inget lag nöjt
med. Till råga på allt så skadade Johan Borg sitt knä
och missar resten av säsongen.
Back in business again, back in business again…
Snart har fem månader passerat sedan min fotskada i Torsås.
Nu var jag redo för comeback. Foten var sedan länge läkt,
och nu var dessutom musklerna i högerbenet tillräckligt återställda
för att klara av matchspel.
B-laget har inlett med fem poäng på de tre första matcherna,
alltså fortfarande obesegrade. Dagen efter Hossmomatchen var det
deras tur att spela lika, den tredje oavgjorda matchen på rad, 2-2
mot Gullaboås. Jag startade matchen på högerflanken,
och hann med att assistera Thomas till ett mål innan jag bytte i
den 85:e minuten. Men det jag minns mest från comebacken är
friläget jag brände i andra halvlek.
If I could turn back time…
Det var ingen rolig kväll som utspelades i Gullabo i slutet av maj.
A-lagets andra seger låter ännu vänta på sig, efter
1-4-förlusten på Dackehed. Bara en seger på de sju första
matcherna. Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden.
Help me if you can, I'm feeling down…
48 minuter är spelade av säsongens åttonde match. Med
solen i ögonen ser man samtidigt Rickard Persson i Glömminge
nicka in matchens och Glömminges andra mål. På Hagaborgs
södra sektion, tredje bänkraden, satt jag och lyssnade till
missnöjet bland supportrarna. ”Det spelades bättre förr
på Gunnar Nordahls tid…”. Spelarnas självförtroende
har nu nått minimum.
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll…
77 minuter är spelade av säsongens åttonde match. Baif
anfaller på bred front, och bollen spelas in till Kristoffer Berglund.
MÅL! Baif har vittring, 1-2.
89 minuter är spelade av säsongens åttonde match. Baif
pressar för en kvittering. Den normale mittbacken Peter Larsson är
uppflyttad som anfallare, han kommer i skottläge. Skjuter, men får
felträff. Bollen studsar i ett snabbt tempo, mot mål! I MÅL!
Vi har gjort en ”Gullaboås”! 2-2! Snedträffen som
blev en lyckoträff. Baif har från och med nu tagit sig ur svackan
och vandrar hand i hand uppåt i tabellen.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 1
The camera never lies…
Den
sjunde juni reste Baif till Öland och Runsten där match väntade.
Jag hade med mig min ”the Magic Cam” för första
gången sedan NTBK: 8-0. Det var under denna kväll som den fotograferade
de kommande målskyttarna innan matchen ens startat. Störtskurar
blandades med solsken i matchen som slutade med en Baif-viktoria, 3-2.
Berglund skadad, Uffe och Jimmy utvisade. Mats tillbaka efter sin Kissing
disease.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 2
MammaMia, does it show again? My my, just how much I've missed
you…
Med
tre B-lagsmatcher i benen var det dags att vara med i A-laget igen. Detta
skedde den 15/6 då hemmamatch mot KV76 stod på schemat. Ett
svart sorgeband omringade min vänstra arm för att hedra den
nyligen bortgångne Baifprofilen Gunnar Bergqvist. I publikhavet
kunde Mikael ”Micke” Nilsson skådas. Matchen slutade
1-1, efter att Mats kvitterat (framspelad av mig) i slutminuterna. Martin
gör en stormatch i målet, medan hans MammaMia tvingas sitta
hemma i Smedby.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 3
What a feeling. Bein's believin'…
Vilken känsla det måste vara att få avgöra med matchens
sista spark. Johan Ekelund vet, han gjorde just detta i bortamatchen mot
SSG. Matchen som spelades på en hård plan med en hård
boll och hårt spända nät. Matchen där ”Micke”
debuterade för Baif. Matchen där jag gjorde mitt första
A-lagsmål för året. Matchen där Kim var avstängd
(!!!). Matchen där vi vann med 2-1.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 4
Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor...
29 juni var dagen då serien vände, spelschemamässigt alltså.
Returmöte mot SSG, men någon ny vinst blev det inte. Daniel
Sandbäck och övriga på läktaren/bänkraderna
fick återvända hem utan att få se ett enda mål.
Peters kommentar i omklädningsrummet lät rimlig: ” Vi
hade inte gjort mål om vi så hade spelat 180 minuter.”
Nu är det sommaruppehåll i tre veckor.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 5
Workin' 9 to 5. What a way to make a livin'…
Slutet
av juli präglades av Vattenfestivalen. Det var för nionde gången
som festivalen skulle arrangeras, och bakom ligger, som alltid, ett stort
arbete från föreningens medlemmar. Artister ska bokas, budget
ska uppföras, tält ska byggas, inträde ska skötas,
stian ska skur…
Festivalen genomfördes programenligt lördagen den 24/7. Öl
dracks, musik spelades, fläskläppar utdelades, folk trivdes,
Baif inkasserade sköna slantar. Alla var nöjda och glada. Nästa
år kör vi igen, härligt!
Del 3 - Augusti - semptember
Celebrate good times, come on…
Första matchen efter sommaruppehållet spelades på KV-Borg
i Vassmolösa. KV76, eller ”KV skjuter snett” som elaka
tungor säger, stod på andra planhalvan då domaren blåste
igång matchen. Detta var för mig en historisk match, min 200:e
i seniorsammanhang för Bergkvara AIF. Det firade jag (omedveten om
detta faktum då) med att hjälpa laget till en 3-0 seger. På
kontot efter matchen stod 2 assist och en missad straff. Lillebror nätade
dubbelt.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 6
The name is Brother Daniel and we're alright, we're alright…
Det
var inte bara A-laget som besegrade KV76 denna vecka. Visserligen hade
B-laget tagit stryk i första mötet, men på Hagaborg den
10 augusti hade KV inget att sätta emot. Ambitiöse Daniel Sandbäck,
som tidigare kunnat ses bland publiken, var denna dag redo att göra
sin första match i Bergkvaratröjan sedan barnsben. 4-1 blev
segersiffrorna, och från matchen minns man, förutom Daniels
comeback, även Mats målgest där han höjer benen mot skyn efter att ha
nickat in ett mål. Inte illa.
And I say row, Jimmy, row. Gonna get there…
Den 16 augusti klockan 16.45 var det samling på Hagaborg för
avresa till Glömminge. Som alltid saknades Jimmy, han var hemma på
Enebacken och väntade på Classes Taxi. Taxin kom, väntade
utanför. Var är du Jimmy?
Jo, han kikade ut så småningom och följde med taxin till
Glömmingelunden. Väl där spelade han boll i sammanlagt
43 minuter, gjorde ett mål och spelade fram till tre andra. Baif
vann med 5-2. Tack vare, Baifs egen Zlatan, Jimmy.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 8
Everybody hurts. You're not alone…
Forwardsepidemi
härjar i Bergkvara. Sedan ett par månader tillbaka hade först
Borg, och sedan Berglund tvingats slänga in handduken på grund
av knäskador. Nästa bortfall blev ettrige Nicklas Pettersson
som under sommaren flytt Småland för att söka lyckan på
andra jaktmarker. Samtliga tre är anfallare. Kvar av det offensiva
gardet fanns nu Jimmy, Mats och nödlösningen Classe. För
två av dessa blev Gullabomatchen deras sista för året.
En knäskada (just det, en knäskada!) spolierade slitvargen Classes
säsong. När sedan ett servitörsjobb i de norska bergen
lockade Jimmy, ja då återstod bara Mats.
When the indians cry…
En solig augustikväll, årets 23:e i ordningen, stod Baif på
bergets topp. Gullabo SK hade krossats med 5-1! GSK må hävda
att de spelade med en man mindre sista halvtimmen. Jag hävdar att
vi hade krossat dem i vilket fall och att Helges stämma är ljuv.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 9
Jag gör så att blommorna blommar, jag gör
hela kohagen grön…
Nästa match spelades mot Hossmo, även den på Hagaborgs
gröna gräsmatta. Noterbart från matchen var att anfallsparet
bildades av bröderna Blom. Och med ett mål vardera såg
vi till att Baif tog sin femte raka seger. 2-1, i en annars medioker match.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 10
Me and little Andy…
Jag
nämnde tidigare Mats målgest, men priset för årets
målgest tilldelas Andy. I B-lagets 5-2 vinst mot GSK (GSK=storseger)
firade han sitt 5-1-mål sittandes på en motståndare,
samtidigt som han sträcker händerna i luften och jublar. Härligt
Andy!
Hunting for the black september…
Match 18 gick av stapeln den 2 september. På en vattensjuk plan
nära ett reningsverk i Kalmar delade vi poängen med ”Lirarnas
lag” – Kalmar Södra. 1-1 slutade matchen, och jakten
på kvalplats och röd oktober gick vidare. Men ännu var
det bara början av september.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 11
Vi var oslagbara, vi sköt från höften, vi
hade svaret på allt…
Men allting har ju ett slut, så även vår svit som tillslut
stannade på 11 matcher utan förlust. Det var seriens klart
bästa lag som satte stopp för oss, Ljungbyholms GoIF. I samband
med segern (4-2), säkrade laget även seriesegern trots att tre
matcher fortfarande återstod. Grattis Ljungbyholm!
Against all odds…
September den 14:e besökte Baif Norrvallen i Norra Tång. Snacket
inför matchen handlade nästan lika mycket om planens höjdskillnader,
som om själva derbyt. Seriens strykpojkar Norra Tång låg
på en, näst intill hopplös, jumboplats. För att se
chansen till förnyat kontrakt behövdes ett kraftigt förstoringsglas.
Kunde vi verkligen förlora mot ett sådant lag?
Jodå, det var inga problem. Med fel inställning kan vilket
stjärnlag som helst åka på däng. Även Baif…
Bye bye Superman. You may come back, I don't care when…
Det har gått elva år sedan han sågs för första
gången. Det var en kall vinterdag på Malmens grusiga plan.
Där stod han, likt en viking från fjärran land, med en
tunn t-shirt på den muskulösa överkroppen. Välkommen
till Sverige Mustafa Jasarevic!
Den
18:e september 2004 vaktade han målet för 267:e gången
som Baifspelare. Platsen var Bokvallen i Halltorp, och det var B-lagets
sista match för säsongen. I slutminuterna, då Baif ledde
med uddamålet, tilldöms vi en straffspark. Från egen
planhalva, med tunga steg, springer ”Musse” fram till straffpunkten.
Koncentrerat sätter han sedan straffen otagbart nere i ena hörnet.
Matchen slutade med Baifseger 4-2 och efteråt säger ”Musse”:
”Detta var min sista match.” Men vad vore Baif utan sin ”Musse”?
Tråkigare.
Prayer To Saint Peter…
Chans, för A-laget, till en liten återupprättning kom
fem dagar senare då match mot Gullaboås väntade på
Hagaborg. Och det började mycket bra, 1-0 och stundtals bländande
anfallsfotboll. Men sedan gick något galet. Gullaboås tog
över matchen och gjorde fyra raka mål, 1-4. Va håller
på att hända???
14 mål som mittback, det är det inte många som klarar
av. En som har gjort det är vår egen Peter Larsson. Sitt 14:e
mål kom i denna match då han på straff reducerade till
2-4. Giffarna tappade sedan allt, och vi hämtade igen underläget.
4-4 slutade derbyt, och årets sista mål på Hagborg anno
2004 kan skivas på min meritlista. Inte ska du lämna ditt kära
Baif nu Saint Peter!
Detta är en saga utan lyckligt slut…
Träningen den 23 september orsakade mig en förkylning. En förkylning
som sedan övergick i feber. När det, två dagar senare,
var dags för säsongens sista match låg jag hemma och vilade.
Ett Baiflag bestående av hela fem årsdebutanter for till Borgholm
för att där avsluta säsongen på ett värdigt
sätt. Och det gjorde de, även om det blev förlust med 1-3
mot ett taggat hemmalag. Baif föll med flaggan i topp.
In the middle of nowhere…
Ingenmansland. Detta begrepp fick gälla för både A- och
B—laget då serietabellerna summerades i september.
Berg och dalbana. Denna åkattraktion kan användas för
att beskriva A- och B-lagets säsonger.
A-laget följde upp kommunmästerskapstiteln men en blandad resultatlista.
Toppen kom i och med 8-0-matchen, men sedan sjönk skeppet. I början
av juni började marshen uppåt igen, och den höll på
i elva matcher. Därefter bar det av nedför då de fem sista
seriematcherna gav noll vinster. En sjätteplats av Division 5 Sydöstra
blev summan.
B-lagets med- och motgångar resulterade i en slutgiltig femteplats
av Södra Möre Reserv C. Storsegrar mot Halltorp, KV och Gullabo
blandades med storförluster mot NTBK och Gullaboås.
Thank you, baby, thank you, thank you I got to say…
Likt
en nervös pristagare på en fotbollsgala, vill jag här
hålla ett litet ängsligt tacktal för säsongen som
passerat. Jag skulle vilja tacka Ann-Margret för de mjuka strumpor
och goda bullar hon bjuder på. Sedan vill jag även tacka hennes
make Karl-Johan för alla prydligt upplagda kläder i omklädningsrummet.
Ett tack ska även Helge ha för sitt engagemang, sin entusiasm
och sin sköna sång. Tack Patrick för anteckningarna från
matcherna. Det har underlättat referatskrivningen. Tack Uffe för
väl skötta träningar med givande övningar. Sist men
inte minst ska Kent ha ett tack för det arbete han gör på
plan, och framförallt utanför. Jag har säkert glömt
någon i all hast, men även ni ska ha ett tack. Tack Baif för
denna soliga, blåsiga, blöta, höga och djupa säsong!
J.Blomqvist
Tillbaka | Se statistik för säsong 2004 A-lag - B-lag