Ett möte i regnrusket, 050819
Jag befann mig för några veckor sedan på Fågelmara idrottsplats för att se en division 4–match i Blekingefyran mellan Kristianopel och Lyckeby. Ett mäktigt oväder drog över och det började ösregna. Jag sökte skydd och hittade en plats under taket till klubbstugan. Vid min sida dök det upp ett bekant ansikte från sjuttiotalet, då vi var arbetskamrater. Matchens karaktär gjorde att det från vissa håll blev en del klagomål på matchens rättskipare. Min gamle bekant, som på 80-talet dömde en del, berättade att det inte alltid är så lätt att vara domare.
”Det finns en match som jag minns väldig väl” sa han. Den spelades på Hagaborg. Bergkvara gästades av Böda i div 5 sydöstra år 1987. Det var en intensiv kamp och Böda förde matchen och ledde hela tiden. Bergkvara fick en frispark som Ingvar Sandberg elegant satte i mål. Böda ledde med 3-2 och det spelades på övertid. Linjedomaren visade tecken på att det var dags att blåsa av matchen, men domare Eriksson hade någon minut kvar på sin klocka. Ingvar Sandberg hade bollen på kortlinjen och en Böda-spelare försökte ta bollen genom att sätta fram ett ben. Naturligtvis föll Sandberg pladask och det blev straff. Det blev vilda protester mot domslutet. Straffen gick i mål och matchen slutade 3-3. Böda-spelarna var naturligtvis väldigt frustrerade över matchepilogen och när slutsignalen gått tog en spelare bollen och sköt den på domare Eriksson, som dock hann hoppa undan. Den bollen var så hårt sparkad att den kunde ha gått ända till Siggetorp, där domare Erikssons farbror bor. Nu blev det även rött kort för den besvikne Ölänningen.
När jag själv tänker på gamla domare från förr, som ofta dömde matcher på Hagaborg, tänker jag på Kalmardomarna Dick Emers och gamle Bergkvaratränaren Göte Salonen. Från närmare håll var det Sven-Ivar Förman från Halltorp och Börjesson från Loverslund. Ortens egen domare Gustav Bergkvist var absolut ingen ”hemmadomare”.
Några dagar senare såg jag en match i blekingefemman med TRION som ena part. Där finns en spelare med Bergkvaraförflutet i ungdomsåren, Kim Liljegren. TRION, det gamla storlaget, är från ett litet samhälle som ändå spelat i div.2. Andra lag som också spelat på högre nivå är t.ex. Blomstermåla och Mönsterås, numera också div.5 – lag. Något av lagen förlorade i fjol mot Orrefors med 11-0. Jag minns Mönsterås med sina bröder Olsson, ”Konjak” och Jerry, sedermera i Helsingborgs IF.
Men så´n är ju fotbollen, det är upp och ner och påminner om livet självt. Det är väl det som är tjusningen med det hela och det har ju även BAIF upplevt i sin 75-åriga historia.
Marcel
Tillbaka