Den olycklige tränarens egen visa, 050811
Mitt sökande efter en överbliven varmkorv i de ännu matchljumma plastspannen förde mig till klubblokalens allra mest ovädrade korridorer. Plötsligt hördes på avstånd hur en sorgsen och späd röst stämde upp i denna gripande visa. Gripen satte jag mig för att lyssna. Korven glömde jag förstås fullständigt.
Lertung är min sula när aftonen är slut,
och snörena blir fula av livets kärringknut
Jag klär min sorg i noter som endast mig förstår,
och räknar idioter en träning långt från vår
Åh, visste jag det djupet som centern tillåts gå,
då slapp vi må förkrupet och fyra-fyra-två
Då blev vi offensiva som renad arsenik,
och genast attraktiva för blaskor och publik
Men boken från förbunden där alla knepen fanns,
försvann direkt på stunden med all sin friska glans
För han som leder laget han tog den samma natt,
och grävde den förslaget ner i nå'n rabatt
Orons gråa klubbar de lockar i sin jakt,
grått folk till gråa skrubbar på obestämt kontrakt
Ty lyckans smala maskor förtunnas varje år
– jag fyller mina flaskor med kranens bittra klor
Med idel sura miner man räknar sin procent,
i brist på endorfiner och kammad proffsagent
Man blir på glädjen rånad av ljumskar, smuts och krupp,
och först i nästa månad står vinterns enda cup
Så träna där ni andra, träna och gå på,
och skratta åt varandra när märkena blir blå
Ett leende förgyller om endast för ett slag,
och kanske det uppfyller nå't krav för statsbidrag
Från ödets laguppställning man åker genast ut,
med matchens värsta fällning och huv'et i en strut
Då slipper man ur klorna när väl man fått sin chans,
och snörar av sig skorna och köper trött en krans
Stolpen
Tillbaka