Nyförvärvet, 060117
Så var den till slut här – dagen som alla hade väntat på i flera veckor. Föreningens ordförande hade gått runt och sträckt på sig den senaste månaden, sedan det stod klart att ett nyförvärv inte var långt borta. Det sades att det hela bara var en formalitet, innan en mycket känd anfallare skulle skriva på kontrakt med klubben. Naturligtvis omgärdades det hela av ett stort mått hemlighetsmakeri, men lokaltidningarna hade redan hunnit sätt igång spekulationerna. Ordföranden mös verkligen. Han hade arbetat hårt och legat i med uppvaktning av anfallaren, och nu skulle allt snart betala tillbaka sig.
En kväll hade det beslutats om ett hemligt möte i klubblokalen. Dit kom den kände anfallaren som äntligen skulle skriva på och med honom hans agent. Av förklarliga skäl, som det skall visa sig, låter jag både spelaren och agenten vara anonyma. Nåväl, dagen var inne, och ordföranden satt i soffan tillsammans med tränaren, lagledaren, det kommande nyförvärvet och dennes agent. Min bekant och jag råkade av en slump befinna oss i klubblokalen samma kväll, där vi fördrev tiden med kortspel.
Medan vi spelade hörde vi den spännande diskussionen, och åtminstone jag hade svårt att koncentrera mig på spelet. Allt var så pirrigt – skulle klubben lyckas värva den kände anfallaren? I så fall skulle det ge en enorm publicitet och vore att räkna som en sensation. Nervöst sneglade jag då och då bort mot soffgruppen. Nu talade de om lön och ersättning till agenten. Var han inte lite väl hård, ordföranden? Jag litade emellertid på att han visste vad han gjorde. Spänningen gjorde att uppmärksamheten på korten blev lidande.
– Vände vi inte bort det där kortet nyss? sade jag eftersinnande och började leta i högen på bordet.
– Stopp! hojtade min bekant och lade sin hand beskyddande över högen av kort. Det där är inte tillåtet enligt internationella regler.
– Men de korten är ju inte med i spelet, protesterade jag men utan framgång.
– Håll tyst, där borta! skällde lagledaren. Annars får ni sitta någon annanstans.
Mötet verkade gå in på sluttampen, och vi fortsatte vårt kortspel under tystnad. Kort efteråt reste sig ordföranden och gick iväg i sällskap med lagledaren, medan det blivande nyförvärvet drog sig undan i ett hörn för att tala enskilt med sin agent.
Eftersom min bekant just då räknade ihop poängställningen, gick jag efter ordföranden och fångade upp honom utanför hans kontor. Ögonen tindrade på honom.
– Nu är det strax klart, förklarade han och fick anstränga sig för att hålla upphetsningen tillbaka. Jag skall bara hämta papperna. Vi försökte få ner agentens ersättning lite till, men det är en bagatell i sammanhanget. Vi håller emot bara för att spänna musklerna lite.
Ordföranden tog ett par danssteg av glädje in på kontoret, och jag återvände lättad till min bekant. Väl tillbaka såg jag agenten stå och diskutera med tränaren som inte sade så mycket. Min bekant, som tydligen räknat klart, satt och lyssnade med ett misstänksamt uttryck.
– Ja, sade tränaren generat och skrapade med foten, egentligen hade vi tänkt oss lägre ändå.
Jag såg hur agenten bet sig i underläppen. Snart skulle han gå ännu lägre ifråga om ekonomisk ersättning, och jag kunde bara beundra ordföranden som hade styrt förhandlingarna så skickligt. Det här skulle bli en stor seger för honom.
Agenten gjorde ett sista, desperat försök:
– En fjärdedel tycker jag ändå är rimligt. Det är inte mer än rätt och riktigt. Jag har lagt ner mycket tid för att det skulle klaffa, och jag har ringt och skrivit brev och… Ja, 25 % måste jag ha.
– Va?! röt min bekant som tigit fram tills nu. Hör på den, va! Nyss skulle du ha en fjärdedel, nu skall du ha 25 % – fy fasen!
Det som följde gick så fort att jag inte hann ingripa. Min bekant gormade åt agenten och hans klient att försvinna därifrån och körde ut dem ur klubbhuset.
– Och visa dig inte här igen, din skojare! ropade han efter dem i dörren. Så skall man ta dem, girigbukarna, förkunnade han för tränaren och mig. Fräckare personer lär man få leta efter!
Jag såg på tränaren som begravde ansiktet i händerna, och utanför hördes en bil göra en rivstart. Exakt samtidigt kom ordföranden tillbaka. I handen hade han en penna och ett kontrakt.
– Mina herrar, sade han strålande och klev in i rummet, skall vi säga 25 %?
Stolpen
Tillbaka