Tjo och tjim, 110703
- Jag vill se skäggiga damen, sa jag.
Min bekant pekade med sockervaddskladdig hand.
- Det är där borta. Men vi tittar på årets nya attraktioner först. Ordföranden hoppas mycket på dem, har jag hört.
Vi passerade chokladhjul, korvvagnar och tombolor. Föreningen hade satsat extra mycket på årets marknad och hoppades kunna finansiera hela kommande års juniorverksamhet.
- Ah, pojkar!
Mot oss i folkvimlet med långa kliv kom ordföranden själv, iklädd halmhatt, randig väst och en liten käpp. Han strålade av stolthet.
- Ser ni vilken succé! sa han och svepte med handen förbi marknadsstånden.
- Måste bli bra klirr i kassan, påpekade jag.
- Jojomen, nickade ordföranden. Det blir perfekt i höst. Jag funderar nämligen på att köpa en golfbil… Eh, jag menar: det blir perfekt till juniorernas träningsläger i september.
- Titta, sa min bekant med munnen full av sockervadd, där är ett tält som är nytt.
Ordföranden sken upp, då han förklarade för oss:
- Pojkar, får jag presentera en av våra nya attraktioner för i år. Det är redan en stor succé.
Vi gick fram till ett stort tält med väldigt lång kö utanför. Förbryllade läste jag och min bekant på den handskrivna skylten: ”Stor nakenshow. Se vårt damlag klä av sig bara för dig”. Samtidigt gick det upp för mig och min bekant att det endast var män i den långa kön till tältet.
- Förstår ni, pojkar, skrockade ordföranden, vilken fullträff. Naturligtvis var det min idé. Jag är ett geni!
Min bekant och jag tittade paffa på varandra.
- Hur kunde damlaget gå med på det här? undrade jag.
Ordföranden böjde sig ner och sänkte rösten:
- Tja, det var inte helt lätt får jag erkänna. De ville först inte förstå att det var för föreningens bästa. Så då fick jag hota med att de inte skulle få några pengar från styrelsen resten av året, och att de bara skulle få sämsta tänkbara träningstider. Efter det lät de sig övertalas. Ordföranden svängde sin lilla käpp i triumf. Jag ser att ni är helt mållösa av beundran, pojkar. Jag är ett geni! upprepade han.
Just då gungade den olycklige tränaren fram till oss. Han bar fem knivar på klubbhusets vaxduk i famnen och såg olyckligare ut än på länge.
- Jo, sa han olyckligt, publiken vill att showen börjar nu. De är otåliga.
- Haha, ja visst ja, sa ordföranden och sken upp. Min lilla knivkastar-show kommer bli kvällens höjdpunkt. Han böjde sig ner mot den olycklige tränaren. Du behöver inte vara rädd. När jag väl bundit fast dig och jag fått min ögonbindel på plats, ska du se att nervositeten försvinner.
- Jag visste inte att du kan kasta kniv, sa min bekant.
Den långe ordföranden tvekade ett ögonblick. Hans ögon flackade mellan oss. Plötsligt svängde han på klacken.
- Nu måste vi skynda oss, sa han till den olycklige tränaren som försiktigt balanserade efter med knivarna i famnen. Folk har betalat dyra pengar för att se oss. Det kommer bli succé! hörde vi ordföranden utropa för sig själv i folkmassan.
Stolpen
Tillbaka