En midsommardagsdröm, 120623
Försiktigt knep jag av en slokande rölleka.
- Är det här en blomma? hojtade min bekant på håll.
- Nej, det är en gammal trädgren. Släng bort den.
Min bekant lydde misslynt.
- Varför måste det vara sju?
- Annars funkar det inte, genmälde jag.
Vi gick i det höga ängsgräset intill fotbollsplanen. Solen sken, himlen var molnfri och över våra huvuden sköt svalorna pipande fram.
- Nu då, sa min bekant prövat och räckte fram en stympad skräppa.
- Okej, sa jag och tog motvilligt emot den. Då saknas bara tre.
- Kan vi inte bara köpa dem som fattas? föreslog min bekant.
I det ögonblicket upptäckte vi en kort, spänstig gestalt alldeles intill oss. Den exklusiva ytterrocken var full av maskrosfrön, och den påkostade kostymen fick sin ägare att svettas betänkligt i sommarsolen.
- Glad midsommar, pojkar, log managern för den framgångsrika grannklubben. Ni plockar blommor, ser jag.
- Vad vill du? frågade jag misstänksamt.
Managern tog av sig hatten och blottade sitt omsorgsfullt ondulerade hår.
- Åh, inget särskilt, smackade han spefullt och fläktade sig med hatten. Men ni verkar vara ute i ett viktigt ärende.
- Vi plockar blommor, svarade jag snabbt och tappade en prästkrage. Inget konstigt.
- Han ska ha dem under huvudkudden i natt, upplyste min bekant ivrigt. Han hoppas drömma om…
- Schsss! fräste jag.
Managern sken upp i ett bländvitt leende.
- Nej men så trevligt, jamade han med smala ögon. Är det samma flicka som vanligt? Då kanske jag får lov att erbjuda mina tjänster…
- Ånej, stoppade jag. Du har gjort tillräckligt. Senast du försökte hjälpa till, gick det åt skogen.
Managern sänkte blicken och harklade sig hastigt.
- Hm, ja den gången gick det ju inte riktigt som planerat. Men nu har jag en grej som helt enkelt inte kan gå fel. Det här är beprövat. Han halade fram en bok ur rockfickan och höll upp den framför oss.
- Vad är det där?
- Jo, började managern och torkade sig i pannan med en elegant näsduk, den här boken har jag … skrivit. Han log om möjligt ännu bredare.
Min bekant rynkade på näsan.
- Det ser ut som att någon har klistrat dit en egen framsida, sa han klurigt och stack fram ett finger.
- Inte alls, sa managern och ryckte undan boken. Se här nu, fortsatte han och bläddrade kunnigt bland sidorna. Det bästa sättet att få en flicka intresserad är att själv spela helt ointresserad av henne.
- Låter helknäppt, sa min bekant och började gå därifrån. Vi struntar i det här och grillar halloumi istället.
- Min bok har faktiskt sålt massor, ropade managern förargat efter honom. Sedan vände han sig till mig och sa förbindligt: Lyssna inte på honom. Det är ju dig det gäller, eller hur? Min bok innehåller allt du behöver kunna för att få ihop det med den där mittfältaren. Vad säger du? Du har knappast något att förlora.
Jag tittade på boken, på mina blommor och sedan på managern. Hans vita tänder sved i mina ögon.
- Kör till, suckade jag sammanbitet och sträckte mig efter boken.
- Fast, sa managern och höll boken utom räckhåll för mig, det kostar ju lite grand. Jag menar – jag kan ju inte skänka bort min kunskap. Det förstår du säkert.
- Ja, ja, sa jag otåligt, ge hit kontraktet.
Ur en annan ficka trollade managern fram ett kontrakt i två likalydande exemplar.
- Skriv under här, här och här, visade han pedagogiskt med ett välmanikerat finger.
- Är det min själ igen? undrade jag trött och skrev kladdigt med managerns otympliga reservoarpenna.
Utan att svara vek han ihop sitt exemplar av kontraktet och stoppade det i innerfickan. Han log.
- Alltid lika roligt att göra affärer med dig, sa han och skakade min hand.
Jag fick boken och kramade mina blommor hårt. En stor fluga flög in i den leende managerns öra, och jag lämnade honom i ängsgräsets hav.
Senare på midsommaraftonens kväll stod jag vid min cykel intill klubbhuset och försökte öppna låset i skumrasket. Grillningen och kubbspelet hade klarats av, och föreningens midsommarfirande var således över. Deltagarna hade brutit upp och gett sig av åt olika håll. Precis när jag hade fått upp cykellåset, hörde jag ett lågt väsande från buskaget bredvid. Förbryllat kisade jag in bland löven och upptäckte den elegante managern på huk under grenarna.
- Nå? viskade han förväntansfullt. Berätta! Hur gick det?
- Jodå, sa jag och fällde upp stödet. Jag gjorde som det stod i din bok. När hon frågade, om jag ville följa med på en hemmafest, sa jag nej.
- Och?
- Hon sa bara ”nähä”, och sedan gick hon.
Managern teg en stund.
- Aj då, sa han till slut. Konstigt. Det brukar alltid funka. Min bok har sålt… Nåja. Hur gick det med blommorna, då?
- Fru Emmentaler hittade dem i klubbhuset och slängde dem. Hon trodde att jag tänkte ge dem till hennes dotter.
- Hm. Jag beklagar, mumlade managern. Men förresten – du behöver inte riva… sönder kontraktet.
Jag strödde de små vita pappersbitarna över honom.
- Det är bättre att återvinna, förklarade han och borstade av sin hatt. Du kan i alla fall behålla boken! ropade han efter mig. Den går säkert att sälja vidare.
Stolpen
Tillbaka