En idrottsplats växer
fram
Jag hade förmånen att få vara med och jobba fram en ny
idrottsplats för Baif. Föreningen hade fört en ambulerande
tillvaro, från starten på Sjöslätten och fram till
Hagaborg hade fotbollsplanen legat på fem olika platser i samhället.
Redan 1945 började arbetet med förberedelser för att få
en ny plan till stånd. Då tillsattes en gemensam arbetskommitté
med Bergkvara Municipalsamhälle och Baif. I den gamla stadsplanen
för municipet var en idrottsplats utlagen norr om komministergården.
Detta förslag föll på att marken dels bara låg 60
centimeter över grundvattennivån och dels låg på
privat mark, så att en utbyggnad där skulle ha dragit orimliga
kostnader. Kommittén fick istället sondera en ny plats och
stannade för ett område i sydvästra hörnet av Skällenäs
gård, som tillhörde municipet. Arbetet avancerade så
sakteliga och Riksidrottsförbundet ritade planen vintern 1949-50,
och under 1950 ingavs ansökningar om statliga och kommunala bidrag
till bygget. Söderåkra kommun beviljade redan 1950 ett anslag
på kronor 15 000:- medan frågan om statsbidrag bordlades år
efter år.
I december 1954 uppvaktade vi Riksidrottsförbundets Idrottsplatskommitté på Strömsborg med anhållan om snar behandling av ärendet, då vissa väg- och kraftledningsfrågor hade dykt upp, som riskerade att den dåvarande planen skulle komma att beröras av. Vi åkte hem med ett löfte om att vår ansökan skulle behandlas positivt snarast möjligt.
Nu började det hända saker. I januari 1955 fick vi besked om att ett statsbidrag på 12 000:- kr, och sommaren 1955 satte Skåningarna igång med bygget.
Kostnadsberäkningen
som RF gjort upp slutade på 50 000 kr för A-planen med banor
och 7 000 kr för träningsplanen. Men den fem år gamla
kostnadsberäkningen höll naturligtvis inte, utan vi fick slopa
banorna för att kunna hålla ner kostnaderna. Till omklädningsrum,
bevattning och staket, som kostnadsberäknats till 11 000:-, fick
vi bidrag från Bergkvara municip med kronor 4 000 och ytterligare
statsbidrag med 3 000:- kr. Trots att vi sålunda hade fått
hela 34 000 kr i olika bidrag, fattades det en ansenlig summa för
att få det hela att gå ihop. Vi tiggde material och arbetsinsatser
av olika företagare och hantverkare. Föreningens medlemmar tecknade
sig för arbetstimmar med mera, så att kommittén kunde
efter väl förrättat värv överlämna Hagaborgs
Idrottsplats till föreningen den 30 juni 1957 utan några skulder,
vilket ju kan betraktas som synnerligen ovanligt.
Det gläder en gammal man att föreningen skött om sin idrottsplats, byggt ut och förbättrat den. Det finns tåga och go i den unga generationen också.
Lycka till i fortsättningen!
Sigvard Nilsson
Klicka på bilderna för att se dem i
större format.