070706 –Inledning. Del 1 av 4
1930, då jag var 13 år, beslutades vid ett möte att Bergkvara IF skulle heta Bergkvara AIF. Jag var själv med på detta möte. Vid denna tidpunkt spelade jag redan med i B-laget som målvakt, men snart kom jag på att jag hellre ville spela ute på plan. Vi spelade på Sjöslätten, någon annan plan hade vi inte. Det var en liten gräsplätt mellan Skytteholmen och den rätta planen. Den var ungefär 60-70 meter lång och där spelade vi småpojkar varje kväll så länge det var ljust ute, vi hade inget annat att roa oss med.
Så fick Baif en plan som låg öster om hembygdsparken. Man fick gå igenom hela hembygdsparken för att komma till planen. Jag hade fyllt 14 år på hösten, och sommaren därpå skulle Baif möta Nybro IF:s reserver på hemmaplan. Det var stora diskussioner utanför ”Jockes” affär hur Baif skulle få ihop ett lag till matchen. Nybro IF var på den tiden mycket bra, och flera av våra spelare ville därför inte vara med. Då sa Malte Stenberg:
”Vi sätter in småpojkarna Algot Lundgren och Arne Holgersson på varsin inner i kedjan”. Center spelade Malte själv.
Matchen började och vi gjorde mål på mål. När jag nickade in det åttonde målet då tyckte jag att lyckan var gjord. Vi vann tillslut med 9-0. När vi gick av planen fick vi se att Markus Andersson med en vit krita hade satt ett streck på en bräda för varje mål som vi gjort (vilka minnen!).
Söndagen därpå så åkte Baif till Tvärskog, men då fick varken Algot eller jag vara med. Baif fick stryk med 2-1, och efter den matchen var vi bofasta i A-laget. Det var få matcher jag missade på grund av skada och trots att jag spelade i 23 år (det har väl blivit cirka 800-900 matcher om inte fler) har jag aldrig behövt gå till läkare för fotbollsskada.