070706 – Besvikelsen. Del 4 av 4
Baifs 50-års jubileum blev en stor besvikelse för mig och flera andra fotbollsspelare och även personer som varit med sedan 1930. Jag har varit med i 50 år som medlem, spelat fotboll i 23 år. Men styrelsen och kommittén visste kanske inte att fotboll spelats sedan 1930 eller att jag var kassör några år på 40-talet. Många i kommittén som ordnade med 50-års jubileet var ens inte födda när jag och Malte började spela boll. Det är möjligt att det fanns någon person kvar i livet som var med när Baif bildades.
Sedan 1930 har Baif bara haft två verkliga profiler, Malte Stenberg och Torsten Åkerlind. Vem av de äldre personerna som brukade gå på fotboll minns inte Torstens roliga rop på sina medspelare och hans härliga spel på plan. Malte S är väl den störste profilen av de två, för honom var det bara fotboll som gällde. Vilken medlem skulle idag upplåta sitt hem för fotbollen? I det största rummet i hans hem fanns alla prylar som behövdes. Här klädde spelarna om innan matcherna, här dubbades skorna, här pumpades bollarna. Maltes fru hette Anna och henne högaktade vi spelare för att hon ställde upp så helhjärtat för Baif. Vilken fru skulle idag tillåta att man kom klivande i fotbollsskor utifrån, in genom köket, in i ett mindre rum för att komma till rummet där Baif hade sina prylar? Jag bara undrar.
Jag hade länge velat ha ett standar av Baif. Minst ett år före 50-års jubileet talade jag med Gunnar Bergkvist om jag på något vis skulle kunde komma över ett standar. Visst skulle det ordna sig tyckte Gunnar. Men tiden gick och jag frågade Gunnar flera gånger. Tillsist sa Gunnar att det inte gick att få något standar. Då erbjöd jag att själv betala det och sedan lägga pengarna i inträdeskassan för att det inte skulle synas i någon kassabok. Men jag fick nej.
Några dagar efter 50-årsfesten så träffade jag den dåvarande ordföranden Helge Pettersson. Jag vill minnas att Helge talade om att han varit på Mariahemmets äldreboende i Torsås med blommor till Torsten Magnusson. Det var bra tyckte jag, du hade väl blommor också till Torsten Åkerlind som också är på Mariahemmet, frågade jag. Nej, svarade Helge och i samma sekund kände jag hur strupen drogs ihop. Torsten Åkerlind var glömd av Baif. Jag fick fram så mycket till Helge att du kunde väll ha delat på blommorna.
En vecka efteråt kom Helge med ett standar till mig. Jag kände ingen glädje av att få detta standar eftersom det inte var av tacksamhet jag fick det.
Jag slutade som medlem 1982 efter 52 år som medlem. Mitt Baif fanns inte längre. Ni firade i bästa fall 25-års jubileum.
Arne Holgersson