041005 - Försäsong
(del 1 av 3)
Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav…
För
att på ett kort sätt sammanfatta säsong 2004 kan man använda
denna text från Ted Gärdestads berömda sång. Säsongen
som egentligen började redan året innan. Närmare bestämt
den 28:e december 2003, då den ständigt återkommande
inomhusturneringen i Torsås gick av stapeln. En dag som jag förknippar
med höga berg och djupa hav, seger och skada. Höga berg och
djupa hav får mig även att tänka på Norra Tångs
BK, 8-0 och 1-2.
Sol, vind och vatten då? Solen påminner mig om den härliga
sensommarkväll då vi på Hagaborg besegrade Gullabo SK
med utklassningssiffrorna 5-1. Vinden påminner mig om dels träningsmatchen
mot Läckeby som mer eller mindre blåstes sönder och dels
bortamatchen mot Hossmo. Till sist vattnet, det får känneteckna
Vattenfestivalen i juli och träningen den 25 augusti då regnet
vräkte ner över oss och tog kol på såväl mina
som broderns skor.
Ont, det gör ont men det går…
Kommunmästerskap i Torsås Sporthall. Klockan är 15.30.
Vi har inlett turneringen med två raka segrar. I detta skede har
vi hunnit tio minuter in i tredje matchen som spelas mot Gullabo SK. Vi
är i ledning med 1-0, och därmed på väg att ta tredje
raka segern. Då smäller det.
Jag har en klar minnesbild av en utrusande målvakt, men därefter
är allting svart. Fram tills dess att jag ligger på golvet
och vrider mig i smärtor. Enligt ryktet landade målvakten på
min fot och orsakade det fotledsbrott som nu uppstått. Som salt
i såret informerades jag några minuter därefter om att
Gullabo vänt och vunnit matchen.
I ambulans bar det sedan av till Kalmar för ett ofrivilligt besök
på akuten. Under den långa väntan på svar från
röntgenplåtarna hann jag med att studera en otroligt svullen
högerfot, samt informeras om att Baif vunnit mästerskapet!!!
Efter
att först Gullaboås ”sopats av mattan” i fjärde
matchen, väntade Torsås GoIF i en sista och helt avgörande
match. Allt utom förlust skulle innebära turneringsseger, men
det såg mörkt ut i slutminuterna då motståndarna
var i en betryggande 2-0 ledning. En slutforcering modell: större
från Baif såg till att matchen slutade 2-2. Mattias Andersson
stor segerorganisatör.
Beskedet om operation som jag sedan fick gjorde ont, men det går…
Då går min gräns för vad jag pallar me då
lägger jag en pizza och går ut…
Knappt två veckor senare satt man på Viktoriahallens hårda
betongläktare, med ett rödvit-randigt gips lindat kring foten,
och bevittnade när ett belåtet och samtidigt oinspirerat Bergkvara
AIF spelade Nybro Open. Facit blev en poäng på tre matcher,
som vanligt med andra ord. Nu får det vara nog med Nybro Open!
Tunga, tuffa tider, när man står brevé, som
en drömmare…
I början av februari var det kallt, mycket kallt. Så kallt
att Malmens plan frusit sig obrukbar. Därför förbyttes
Malmens stenmjöl mot Fredrikskans konstgräs för en vecka.
Jag lovar er, det var absolut inte en avundssjuk J.Blomqvist som stod
med ett par kryckor vid sidlinjen och studerade när ni tränade
på det mjuka och gröna ”gräset”. Absolut inte!
;)
Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Det var väl
roligt, hurra…
Veckan efter var det dags för det årliga upptaktsmötet
på Hagaborg. Vad som sades på själva mötet har mitt
minne tappat, men jag minns väl vad som hände efteråt.
Malmens plan var åter användarvänlig, och därför
skulle träning där ske. Tillsammans med, den vid detta tillfälle
förkylde, Kristoffer Berglund åkte jag i den nyinköpta
Baif-bilen till Malmen för att se hur grabbarna skötte sig på
träningen. Men det gick inte se, ty ett rejält snöoväder
hade dragit in över Torsås by. Så i den skymda sikten
på sliriga körbanor for vi åter hemåt. Men träningen
hade tydligen gått bra…
Walk like an egyptian…
Årets första träningsmatch spelades i Nybro, eller rättare
sagt i Pukeberg mot Pukeberg. I en bil vid sidan av planen satt Helge
och Patrick ”Jokab” med anteckningsblocket. Utanför stod
jag och frös, mina vantar hjälpte inte mot kylan, så jag
plockade upp ett par tjockare varianter från marken. Dom använde
jag tills det att ”Ingabo” upptäckte att hans vantar
satt på fel persons hand…
Bredvid
mig stod en kille utan mössa som jag kände igen från upptaktsmötet,
hans namn var Mauro. Mauro Dahab, från Egypten. Han var Baifs senaste
tillskott. Mauro fick se en match där Baif tappade sin 2-0 ledning
till nederlag 2-3.
Like a rolling stone…
Helgen efter var det ny bortamatch, denna gång i min mors hemtrakter,
i Johansfors. På en plan med stora stenar tog Baif en säker
2-0 seger. Kim dominerade stort, medan Uffe undrade varför inte denne
spelar högre upp i seriesystemet. Kim är Baif trogen.
Livet e en fest. Håll me om det folk och fä...
Vi flyttar ytterligare en helg framåt i tiden och hamnar då
i Loverslund dit både Pierre Ericsson och Patrik Karlsson inför
säsongen gått. I träningsmatchen mot Lovers deltog inte
”Pirre”, men det gjorde målvakt ”Putte”.
Och som han gjorde det! Han såg, med en stormatch, till att hans
moderklubb Baif fick lämna planen mållösa. Förlust
med 0-2, tacka ”Putte” för det.
Men
förlusten glömdes snabbt, det var ju fest hos ”Ingabo”
på kvällen. Som uppvärmning bowlade vi i vår målvakts
faders bowlinghall. Indelade i smålag gjorde vi sedan upp om vem
som bäst på bowling var. Föga oväntat segrade bowlingesset
Martin J:s lag. Pris fick även Ann-Margret för sina välgörande
insatser vid sidan av plan. Väl framme hos ”Ingabo” drack
vi rusdrycker och blev smått onyktra. God natt!
Fångad av en stormvind…
Lördagen den 20 mars blåste det på Hagaborg. Så
pass mycket att vinden, snarare än spelarna, avgjorde träningsmatchen
mot Läckeby. Under första halvlek blåste vinden oss i
ansiktet och vi låg under med 0-4. När den i andra halvlek
blåste oss i ryggen kom vi sånär ikapp, men en knapp
3-5 förlust fick vi ändå inkassera.
Börja om från början, börja om på nytt…
Under april månad fick jag klartecken från sjukgymnast ”Micke”
Larsson att åter börja jogga. Under träningarna sprang
jag runt Hagaborgs båda planer. Enformigt, men samtidigt en skön
känsla. En ännu skönare känsla var att delta i bollövningar.
Detta skedde för första gången den 17/4. Nu var man på
gång, men en lång väg återstod fortfarande.
Hello Afrika - Tell me how you're doin'…
På
hemsidan har man under vintern kunnat följa Jimmys fem månader
långa äventyr i Afrika. Den 10 april var det dags för
träningsmatch nummer sex, motståndare: Fjärdsjömåla
AIF. Dagen före hade en brunbränd ”Jimpa” anlänt
till Sverige. På parkeringen i en bil satt han frusen, med en afrikansk
frisyr på skallen, och såg första delen av matchen. Efter
en stund tittade solen fram, och så gjorde också ”Jimpa”.
Hej sa han till alla och såg sedan, från sidlinjen, Baif vinna
matchen med 3-0.