041005 - Augusti
- semptember (del 3 av 3)
Celebrate good times, come on…
Första matchen efter sommaruppehållet spelades på KV-Borg
i Vassmolösa. KV76, eller ”KV skjuter snett” som elaka
tungor säger, stod på andra planhalvan då domaren blåste
igång matchen. Detta var för mig en historisk match, min 200:e
i seniorsammanhang för Bergkvara AIF. Det firade jag (omedveten om
detta faktum då) med att hjälpa laget till en 3-0 seger. På
kontot efter matchen stod 2 assist och en missad straff. Lillebror nätade
dubbelt.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 6
The name is Brother Daniel and we're alright, we're alright…
Det
var inte bara A-laget som besegrade KV76 denna vecka. Visserligen hade
B-laget tagit stryk i första mötet, men på Hagaborg den
10 augusti hade KV inget att sätta emot. Ambitiöse Daniel Sandbäck,
som tidigare kunnat ses bland publiken, var denna dag redo att göra
sin första match i Bergkvaratröjan sedan barnsben. 4-1 blev
segersiffrorna, och från matchen minns man, förutom Daniels
comeback, även Mats
målgest där han höjer benen mot skyn efter att ha
nickat in ett mål. Inte illa.
And I say row, Jimmy, row. Gonna get there…
Den 16 augusti klockan 16.45 var det samling på Hagaborg för
avresa till Glömminge. Som alltid saknades Jimmy, han var hemma på
Enebacken och väntade på Classes Taxi. Taxin kom, väntade
utanför. Var är du Jimmy?
Jo, han kikade ut så småningom och följde med taxin till
Glömmingelunden. Väl där spelade han boll i sammanlagt
43 minuter, gjorde ett mål och spelade fram till tre andra. Baif
vann med 5-2. Tack vare, Baifs egen Zlatan, Jimmy.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 8
Everybody hurts. You're not alone…
Forwardsepidemi
härjar i Bergkvara. Sedan ett par månader tillbaka hade först
Borg, och sedan Berglund tvingats slänga in handduken på grund
av knäskador. Nästa bortfall blev ettrige Nicklas Pettersson
som under sommaren flytt Småland för att söka lyckan på
andra jaktmarker. Samtliga tre är anfallare. Kvar av det offensiva
gardet fanns nu Jimmy, Mats och nödlösningen Classe. För
två av dessa blev Gullabomatchen deras sista för året.
En knäskada (just det, en knäskada!) spolierade slitvargen Classes
säsong. När sedan ett servitörsjobb i de norska bergen
lockade Jimmy, ja då återstod bara Mats.
When the indians cry…
En solig augustikväll, årets 23:e i ordningen, stod Baif på
bergets topp. Gullabo SK hade krossats med 5-1! GSK må hävda
att de spelade med en man mindre sista halvtimmen. Jag hävdar att
vi hade krossat dem i vilket fall och att Helges stämma är ljuv.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 9
Jag gör så att blommorna blommar, jag gör
hela kohagen grön…
Nästa match spelades mot Hossmo, även den på Hagaborgs
gröna gräsmatta. Noterbart från matchen var att anfallsparet
bildades av bröderna Blom. Och med ett mål vardera såg
vi till att Baif tog sin femte raka seger. 2-1, i en annars medioker match.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 10
Me and little Andy…
Jag
nämnde tidigare Mats målgest, men priset för årets
målgest tilldelas Andy. I B-lagets 5-2 vinst mot GSK (GSK=storseger)
firade han sitt 5-1-mål sittandes på en motståndare,
samtidigt som han sträcker händerna i luften och jublar. Härligt
Andy!
Hunting for the black september…
Match 18 gick av stapeln den 2 september. På en vattensjuk plan
nära ett reningsverk i Kalmar delade vi poängen med ”Lirarnas
lag” – Kalmar Södra. 1-1 slutade matchen, och jakten
på kvalplats och röd oktober gick vidare. Men ännu var
det bara början av september.
Antal raka förlustfria matcher A-lag: 11
Vi var oslagbara, vi sköt från höften, vi
hade svaret på allt…
Men allting har ju ett slut, så även vår svit som tillslut
stannade på 11 matcher utan förlust. Det var seriens klart
bästa lag som satte stopp för oss, Ljungbyholms GoIF. I samband
med segern (4-2), säkrade laget även seriesegern trots att tre
matcher fortfarande återstod. Grattis Ljungbyholm!
Against all odds…
September den 14:e besökte Baif Norrvallen i Norra Tång. Snacket
inför matchen handlade nästan lika mycket om planens höjdskillnader,
som om själva derbyt. Seriens strykpojkar Norra Tång låg
på en, näst intill hopplös, jumboplats. För att se
chansen till förnyat kontrakt behövdes ett kraftigt förstoringsglas.
Kunde vi verkligen förlora mot ett sådant lag?
Jodå, det var inga problem. Med fel inställning kan vilket
stjärnlag som helst åka på däng. Även Baif…
Bye bye Superman. You may come back, I don't care when…
Det har gått elva år sedan han sågs för första
gången. Det var en kall vinterdag på Malmens grusiga plan.
Där stod han, likt en viking från fjärran land, med en
tunn t-shirt på den muskulösa överkroppen. Välkommen
till Sverige Mustafa Jasarevic!
Den
18:e september 2004 vaktade han målet för 267:e gången
som Baifspelare. Platsen var Bokvallen i Halltorp, och det var B-lagets
sista match för säsongen. I slutminuterna, då Baif ledde
med uddamålet, tilldöms vi en straffspark. Från egen
planhalva, med tunga steg, springer ”Musse” fram till straffpunkten.
Koncentrerat sätter han sedan straffen otagbart nere i ena hörnet.
Matchen slutade med Baifseger 4-2 och efteråt säger ”Musse”:
”Detta var min sista match.” Men vad vore Baif utan sin ”Musse”?
Tråkigare.
Prayer To Saint Peter…
Chans, för A-laget, till en liten återupprättning kom
fem dagar senare då match mot Gullaboås väntade på
Hagaborg. Och det började mycket bra, 1-0 och stundtals bländande
anfallsfotboll. Men sedan gick något galet. Gullaboås tog
över matchen och gjorde fyra raka mål, 1-4. Va håller
på att hända???
14 mål som mittback, det är det inte många som klarar
av. En som har gjort det är vår egen Peter Larsson. Sitt 14:e
mål kom i denna match då han på straff reducerade till
2-4. Giffarna tappade sedan allt, och vi hämtade igen underläget.
4-4 slutade derbyt, och årets sista mål på Hagborg anno
2004 kan skivas på min meritlista. Inte ska du lämna ditt kära
Baif nu Saint Peter!
Detta är en saga utan lyckligt slut…
Träningen den 23 september orsakade mig en förkylning. En förkylning
som sedan övergick i feber. När det, två dagar senare,
var dags för säsongens sista match låg jag hemma och vilade.
Ett Baiflag bestående av hela fem årsdebutanter for till Borgholm
för att där avsluta säsongen på ett värdigt
sätt. Och det gjorde de, även om det blev förlust med 1-3
mot ett taggat hemmalag. Baif föll med flaggan i topp.
In the middle of nowhere…
Ingenmansland. Detta begrepp fick gälla för både A- och
B—laget då serietabellerna summerades i september.
Berg och dalbana. Denna åkattraktion kan användas för
att beskriva A- och B-lagets säsonger.
A-laget följde upp kommunmästerskapstiteln men en blandad resultatlista.
Toppen kom i och med 8-0-matchen, men sedan sjönk skeppet. I början
av juni började marshen uppåt igen, och den höll på
i elva matcher. Därefter bar det av nedför då de fem sista
seriematcherna gav noll vinster. En sjätteplats av Division 5 Sydöstra
blev summan.
B-lagets med- och motgångar resulterade i en slutgiltig femteplats
av Södra Möre Reserv C. Storsegrar mot Halltorp, KV och Gullabo
blandades med storförluster mot NTBK och Gullaboås.
Thank you, baby, thank you, thank you I got to say…
Likt
en nervös pristagare på en fotbollsgala, vill jag här
hålla ett litet ängsligt tacktal för säsongen som
passerat. Jag skulle vilja tacka Ann-Margret för de mjuka strumpor
och goda bullar hon bjuder på. Sedan vill jag även tacka hennes
make Karl-Johan för alla prydligt upplagda kläder i omklädningsrummet.
Ett tack ska även Helge ha för sitt engagemang, sin entusiasm
och sin sköna sång. Tack Patrick för anteckningarna från
matcherna. Det har underlättat referatskrivningen. Tack Uffe för
väl skötta träningar med givande övningar. Sist men
inte minst ska Kent ha ett tack för det arbete han gör på
plan, och framförallt utanför. Jag har säkert glömt
någon i all hast, men även ni ska ha ett tack. Tack Baif för
denna soliga, blåsiga, blöta, höga och djupa säsong!
J.Blomqvist